söndag 8 oktober 2017

Vilsen i svampskogen.

Det är absolut inte första gången som jag sätter min fot i den mörka, fuktiga skogen. Jag har snubblat runt bland rotvältor, ormbunkar och lingonris förr.
Är det något som jag tycker ger mig en inre tillfredsställelse? Njaeä…..


Vi blev idag, denna söndag, bortbjudna till Marias syster för att, som hon uttrycker det “ ta en härlig promenad i skogen.” Det är ju svamptider och för att inte helt distansera oss och riskera att familjebanden klipps av helt så hängde vi med glädje på detta galna upptåg.
Det blir härligt sa någon. Ha! Härligt?


Vi irrade omkring i minst 1,5 timma i den djupa svenska urskogen. Marken är täckt av mossa som effektivt döljer förrädiska rötter och hålor. Perfekt för att trampa snett och bli liggandes i fosterställning och bara vänta på att en björn kommer och käkar upp en. Är det inte en björn som hinner först så tuggar de “flygande pirayerna” ,älgflugorna, effektivt dig ren från allt kött in till vita benet.


Jag var förberedd på det värsta. I min ryggsäck hade jag med mig mitt survival kit, förbandslåda, kniv, 1L vatten och lite annat nödvändigt som tändstål mm.


Att fotografera i skogen är ingen barnlek. Speciellt inte urskogen. Det är liksom träd ivägen överallt. Om man ska hitta något att föreviga så får det bli detaljer och de hittar man oftast i marknivå. Det är helt sonika ofrånkomligt att blöta ner sig. På alla fyra kröp jag runt bland flugsvampar och maskätna karljohansvampar. Hela tiden kollade jag bakom mig så att inte någon brunstig älgtjur fick för sig att mitt vickande akterkastell var något lätt byte.


Men vi hittade allt lite svamp. Och framför allt, vi överlevde. Det är skönt när man styr bilen ut ur dessa vildmarker och siktar mot civilisationen.

Maria älskar verkligen att ta hand om dessa små gulliga svampar. Jag kan inte hjälpa till eftersom jag måste redigera foton från dagens äventyr.


Var det värt det och tänker jag göra det igen? Japp, en gång om året för att ha till Julstuvningen.

Mvh Ade.

torsdag 5 oktober 2017

Blankt papper eller nödslakt.

Idag var det dags för ett besök hos företagshälsan. Det är ju kroppslig och själslig besiktning vartannat år av mitt främsta verktyg, kroppen.

Att vara klent byggd med ett hårt jobb sätter naturligtvis sina spår. Knän, handleder och axlar har tagit stryk efter 25 år som snickare. Men det har faktiskt blivit bättre efter det att jag började som formsnickare inom industrin.

Blodtrycket var väl inte som hos en elitidrottare men snudd på. Hörseln var utan anmärkning, om än något selektiv som det verkar. Familjen klagar ibland på att jag inget hör men det var inget som datamaskinen höll med om. Jag kan höra en bananfluga surra i köket när jag kör in bilen i garaget.

Jag är inte lika ståtlig längre. Från stolta 1860 mm har jag krympt och blivit kortare. Nu mäter jag bara 1855 mm över havet. Vad detta beror på vet jag inte. Kanske har det med tyngdlagen att göra. Tyngd för oss obevekligen in på nästa punkt. Vikt.

Där har jag inte minskat, snarare ökat. Det jag har tappat i längd har jag ökat i massa.
Jag är för kort för min egna vikt helt enkelt. Enligt det där jävulska påfundet BMI så är jag kraftigt överviktig. HAHA! Vilket skitsnack. Det säger inte ett skit.
För två år sedan vägde jag 93 kilo. Nu väger jag 95. Snart 0,1 ton alltså.
Inför kontrollen så hade jag fastat i några timmar, plus att jag hade tömt både task och tarm, så det kunde jag ju inte skylla på. Visst, det putar ut lite ovanför “kranen” men jag har ju alltid varit lite bred över höfterna. Därav är mitt BMI missvisande enligt mig..

Mina blodvärden lämnade inget övrigt att önska. Jag blev faktiskt tipsad om att lämna blod efter det att resultatet presenterades. Wow. Mitt blod är rent som björksav.

Jag fick dock en anmärkning som tack och lov inte kräver ombesiktning. Sköterskan krävde någon form av motion, tre gånger i veckan. Något som gör att svettpärlor tränger fram i min annars så torra panna.
På mina fotopromenader spränger jag ju inte några blodkärl direkt…….

Jaja. På det hela så är jag väldigt nöjd. Jag slapp att åka in på nödslakt.
Jag är frisk och de få brister jag nu har kan enkelt åtgärdas med lite motion. Vad denna motion ska bestå av får tiden utvisa. I morgon ska jag dammsuga. Av erfarenhet så vet jag att det kan bli svettigt. Första träningspasset alltså.
Two more to go.
Jag slapp nödslakt!