lördag 12 augusti 2017

Låna och lev, eller spara och dö?

Varför är det så viktigt för vissa att husvagnen är kontant betald?
Om 11 år så är min nya vagn också betald. Visserligen inte kontant men jag har slitit och släpat för pengarna lika hårt som den som sparat.

Jag har inte haft möjlighet att spara tusentals kronor varje månad för att kunna köpa den vagnen vi ville ha innan barnen var födda. Det är först nu som ekonomin har stabiliserats och möjligheten finns.
Något sent med tanke på att endast två barn bor kvar hemma och en av dem är 17 och måttligt intresserad av att följa med. Men dottern på nio är överförtjust! Hon har en väska packad “stand by” i fall att. Det är så verkligheten ser ut iallafall.

Om jag skulle börja spara pengar till husvagn i detta nu, när den gröna kvisten växer sig allt starkare, så hade ju även min dotter flytt fältet när tiden var inne för att hämta vagnen. Jag hade närmat mig 60 och husbil kanske hade varit ett bättre alternativ. Men då hade jag nog fått spara ett årtionde till och endast mina barnbarn hade fått nytta av pengarna.

Att köpa ny vagn skänker även tillfredsställelse då vetskapen om att då den lämnar min ägo, begagnad, kommer att göra en sparsam familj med kontanta medel lycklig.

Mvh Ade.




söndag 6 augusti 2017

“De tjänar minst i din kommun”!

Ni har alla sett löpsedlarna. Ni har alla läst förstasidans rubriker på kvällstidningarna när ni står i kön till kassan i den lokala butiken.

“De tjänar mest i din kommun!”

Varför hängs dessa ut i pressen? Varför vill media berätta för oss att han eller hon och för all del hen tjänar mest pengar i min kommun där jag bor? Det skiter väl jag i! Det som är viktigare för mig är vad jag själv har i plånboken.

Finns det någon agenda bakom dessa avslöjanden? Ge dessa höginkomsttagare dåligt samvete för att de har lyckats? Väcka misstro bland arbetarklassen? Avundsjuka? Eller är det bara ett roligt inslag som säljer lösnummer?

Genom att publicera dessa siffror, väcks kämparglöden hos folk? Drabbas de som inte finns med på listorna av ett akut “jävlaranamma” och ett driv för att ge sig fan på att i nästa publicerad lista, “-då jävlar ska jag stå högst upp”?

Om detta är tanken med “De tjänar mest i din kommun”-listorna så tror inte jag att det kommer att fungera.

Kanske en tvärtomlista?
“De tjänar minst i din kommun”!

Det kanske hade sparkat en och annan i ändan för att ta tag i sina liv. Den listan vill man inte vara med på!

Foto: Scanpix 

torsdag 3 augusti 2017

Storsnigel has left the building.

Förr eller senare händer det. Barnen växer upp till små vuxna individer som får ta körkort, rösta i riksdagsvalet och förhoppningsvis skaffar de ett jobb efter avslutad skolgång. Många av dessa nya vuxna längtar till att få klara sig på egen hand och skaffar ett eget litet skyffe och där är enligt mig mitt jobb som uppfostrande förälder finito. My job is done!
Att som ung vuxen fortsätta att parasitera på sina hårt arbetande föräldrar kan i längden vara ödesdigert för kaxiga, vuxna wannabies som tror sig veta allt om världen bara för att de har stått på ett studentflak som har åkt två varv runt torget. Risken är stor att dessa i sinom tid blir utsparkade.

Storsnigel tillhör de som tog chansen att starta ett eget liv i egen bostad så fort studentmössan hamnade på hatthyllan. En liten stuga på landet med allt som behövs. Ca 15 minuter från stan.

Jag är inte ledsen. Jag är glad för hans skull. Han ligger inte längre i startgroparna. Startskottet har gått och han är mitt inne i loppet.

Saknar jag honom? Nope. Eller ja…….visst gör jag det men……

Jag älskar verkligen mina barn. De betyder otroligt mycket för mig. Men jag är inte egoist. Jag vill att de ska flytta hemifrån och skaffa egna liv. Det är väl det som livet går ut på. Att fostra dessa avkommor till att bli självständiga individer med stora hjärtan och förbereda dem för den stora världen.

Gladast är nog Oskar själv. Att äntligen ha ett eget hem med allt vad det innebär. Lillebror är inte långt efter på glädjeskalan. Han fick ju ett större rum och lämnade sin lilla ombyggda klädkammare till lillasyster som för första gången fick ett eget rum. Alla är nöjda och glada.

Jag önskar Oskar all lycka med sitt nya liv.
Jag kommer alltid att finnas här för honom. Han har flyttat ut ur mitt hem men han lämnar aldrig mitt hjärta.

Mvh Ade.




onsdag 2 augusti 2017

Semestersummering 2017!

Nu när semestern är till ända och hösten snart tar sin början så är det på sin plats med en liten nätt summering av familjens göromål dessa intensiva veckor, fyra till antalet, som i folkmun kallas för semester.


Dagarna i de första två veckorna avverkades i snabb takt. Dagsturer, museum, fika på stan mm. Laguppställningen under dessa dagar haltade något. På grund av vissa olyckliga omständigheter så är endast en vecka av sommaren vigd åt mig och Maria. Således fick jag ensam dra runt på övriga familjemedlemmar i tre hela veckor med undantag för helgen vecka tre. Då kopplade vi på husvagnen och drog till Lidköping.

På måndagen vecka tre styrde vi kosan mot Hälsingland. 54 mil hård terräng med husvagnen bak på kroken. Vi tillbringade fyra härliga dygn tillsammans med min far och hans fru. Vi upplevde en spontant guidad tur i en kyrka med tillhörande andakt, catfight på Bolleberget, klättervägg, bad i Ljusnan (minipick och pansarpung) mm. En mycket trevlig vecka!







Då återstår endast en vecka. Under denna, för mig, sommarens sista semestervecka, överlevde vi tandvärk, fulla grannar, glömda påslagna stereoapparater, barn med fri uppfostran mm. Allt detta under tre dagar på Skara Sommarland med tillhörande camping.

Efter den något påfrestande upplevelsen dumpade vi allt som var under 20 år hemma och tillbringade min sista lediga helg på en smått fantastisk camping i Högsäter/Dalsland. Vi behövde verkligen vila upp oss.
Det ösregnade mest hela tiden och vi njöt av varje droppe som föll med ett dovt knäpp på husvagnstaket. God mat, böcker, barnfritt och husvagn. Livet.




Japp! Semestern 2017 i en något suddig sammanfattning.

Mvh Ade.