torsdag 29 juni 2017

Biljardmatchen.

Sakta trängde jag mig ner för trappan.
Vissa satt, andra stod. En del hängde över räcket för att se. Trappan var full med folk.

Peter samlade ihop biljardbollarna och lade dem i triangeln. Det var han som skulle spränga.
Jag fick upp min tvådelade biljardkö ur det svarta fodralet i skinnimitation och med röd sammet på insidan.
Medans jag saxade ner bland förväntansfulla ungdomar, noga med var jag satte ner mina trefärgade låga Converse för att undvika att trampa någon på fingrarna, skruvade jag ihop kön.
Precis när jag satte ner foten på sista trappsteget brände Peter iväg sin stöt.

Med en smäll exploderade den fint upplagda triangeln som en nyårsraket. Färgglada bollar dansar runt på det bleka gröna bordet i hög fart för att efter några sekunder stanna upp och lägga sig till ett taktiskt skådespel.
Den svarta bollen, nummer åtta, studsar och rullar. Den verkar inte vilja stanna. Den rullar…….rakt mot hörnet närmast akvariet.
Sorlet lägger sig. Det blir knäpptyst!  

Bollen rullar som i slowmotion. Efter det som känns som en evighet kryper den fram mot hålet och ramlar ner i korgen.
Peter sträcker upp händerna i en uppgiven gest.
Matchen är över.

Jag hann inte ens skruva ihop min nya biljardkö.
Turneringen på fritidsgården gick vidare. Slutresultatet kommer jag inte ihåg. Om jag hade kommit på pallen hade jag med all säkerhet kommit ihåg det. Alltså blev det ingen medalj.
Men min största och snabbaste seger inom den förnäma sporten biljard var vunnen.

Det glömmer jag aldrig.

Mvh Ade



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar