Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från 2017

Vilsen i svampskogen.

Det är absolut inte första gången som jag sätter min fot i den mörka, fuktiga skogen. Jag har snubblat runt bland rotvältor, ormbunkar och lingonris förr. Är det något som jag tycker ger mig en inre tillfredsställelse? Njaeä…..

Vi blev idag, denna söndag, bortbjudna till Marias syster för att, som hon uttrycker det “ ta en härlig promenad i skogen.” Det är ju svamptider och för att inte helt distansera oss och riskera att familjebanden klipps av helt så hängde vi med glädje på detta galna upptåg.
Det blir härligt sa någon. Ha! Härligt?

Vi irrade omkring i minst 1,5 timma i den djupa svenska urskogen. Marken är täckt av mossa som effektivt döljer förrädiska rötter och hålor. Perfekt för att trampa snett och bli liggandes i fosterställning och bara vänta på att en björn kommer och käkar upp en. Är det inte en björn som hinner först så tuggar de “flygande pirayerna” ,älgflugorna, effektivt dig ren från allt kött in till vita benet.


Jag var förberedd på det värsta. I min ryggsäck hade jag me…

Blankt papper eller nödslakt.

Idag var det dags för ett besök hos företagshälsan. Det är ju kroppslig och själslig besiktning vartannat år av mitt främsta verktyg, kroppen.
Att vara klent byggd med ett hårt jobb sätter naturligtvis sina spår. Knän, handleder och axlar har tagit stryk efter 25 år som snickare. Men det har faktiskt blivit bättre efter det att jag började som formsnickare inom industrin.
Blodtrycket var väl inte som hos en elitidrottare men snudd på. Hörseln var utan anmärkning, om än något selektiv som det verkar. Familjen klagar ibland på att jag inget hör men det var inget som datamaskinen höll med om. Jag kan höra en bananfluga surra i köket när jag kör in bilen i garaget.
Jag är inte lika ståtlig längre. Från stolta 1860 mm har jag krympt och blivit kortare. Nu mäter jag bara 1855 mm över havet. Vad detta beror på vet jag inte. Kanske har det med tyngdlagen att göra. Tyngd för oss obevekligen in på nästa punkt. Vikt.
Där har jag inte minskat, snarare ökat. Det jag har tappat i längd har jag ökat …

Nära döden, på ett roligt sätt.

Lördagen den 16 September kommer att gå till historien som den dag då två av mina barn hittills varit närmast att ta sin gamle far av daga. Det var även den dagen då jag insåg att jag inte var den man jag en gång var. Tidens tand har gett mig än det ena och än det andra. Jag skulle behöva en rejäl rotfyllning hela jag. Eller kanske stelopereras……..nää……..det känns redan som om jag vore det. Sådan här träningsvärk har jag inte haft sedan jag lyfte altaner och välte träd i min ungdom.

Min dotter, några känner henne som Liv men går numer under namnet “kommendoran”, har länge och väl tjatat om något ställe som heter Hop n pop. Det är en inrättning där man kan ha roligt. Det roliga innebär att studsa i 60 minuter. Det finns studsmattor i alla storlekar. Man kan klättra på väggar, kasta basketbollar och……..studsa.

Mina barn har begåvats med enorm kroppskontroll. Vem de har fått det ifrån låter jag vara osagt. Men från mig är det inte! Det visade sig ganska så snart.

Efter ett påtvingat köp av …

Låna och lev, eller spara och dö?

Varför är det så viktigt för vissa att husvagnen är kontant betald? Om 11 år så är min nya vagn också betald. Visserligen inte kontant men jag har slitit och släpat för pengarna lika hårt som den som sparat.
Jag har inte haft möjlighet att spara tusentals kronor varje månad för att kunna köpa den vagnen vi ville ha innan barnen var födda. Det är först nu som ekonomin har stabiliserats och möjligheten finns. Något sent med tanke på att endast två barn bor kvar hemma och en av dem är 17 och måttligt intresserad av att följa med. Men dottern på nio är överförtjust! Hon har en väska packad “stand by” i fall att. Det är så verkligheten ser ut iallafall.
Om jag skulle börja spara pengar till husvagn i detta nu, när den gröna kvisten växer sig allt starkare, så hade ju även min dotter flytt fältet när tiden var inne för att hämta vagnen. Jag hade närmat mig 60 och husbil kanske hade varit ett bättre alternativ. Men då hade jag nog fått spara ett årtionde till och endast mina barnbarn hade fått …

“De tjänar minst i din kommun”!

Ni har alla sett löpsedlarna. Ni har alla läst förstasidans rubriker på kvällstidningarna när ni står i kön till kassan i den lokala butiken.
“De tjänar mest i din kommun!”
Varför hängs dessa ut i pressen? Varför vill media berätta för oss att han eller hon och för all del hen tjänar mest pengar i min kommun där jag bor? Det skiter väl jag i! Det som är viktigare för mig är vad jag själv har i plånboken.
Finns det någon agenda bakom dessa avslöjanden? Ge dessa höginkomsttagare dåligt samvete för att de har lyckats? Väcka misstro bland arbetarklassen? Avundsjuka? Eller är det bara ett roligt inslag som säljer lösnummer?
Genom att publicera dessa siffror, väcks kämparglöden hos folk? Drabbas de som inte finns med på listorna av ett akut “jävlaranamma” och ett driv för att ge sig fan på att i nästa publicerad lista, “-då jävlar ska jag stå högst upp”?
Om detta är tanken med “De tjänar mest i din kommun”-listorna så tror inte jag att det kommer att fungera.
Kanske en tvärtomlista? “De tjänar mi…

Storsnigel has left the building.

Förr eller senare händer det. Barnen växer upp till små vuxna individer som får ta körkort, rösta i riksdagsvalet och förhoppningsvis skaffar de ett jobb efter avslutad skolgång. Många av dessa nya vuxna längtar till att få klara sig på egen hand och skaffar ett eget litet skyffe och där är enligt mig mitt jobb som uppfostrande förälder finito. My job is done! Att som ung vuxen fortsätta att parasitera på sina hårt arbetande föräldrar kan i längden vara ödesdigert för kaxiga, vuxna wannabies som tror sig veta allt om världen bara för att de har stått på ett studentflak som har åkt två varv runt torget. Risken är stor att dessa i sinom tid blir utsparkade.
Storsnigel tillhör de som tog chansen att starta ett eget liv i egen bostad så fort studentmössan hamnade på hatthyllan. En liten stuga på landet med allt som behövs. Ca 15 minuter från stan.
Jag är inte ledsen. Jag är glad för hans skull. Han ligger inte längre i startgroparna. Startskottet har gått och han är mitt inne i loppet.
Sakn…

Semestersummering 2017!

Nu när semestern är till ända och hösten snart tar sin början så är det på sin plats med en liten nätt summering av familjens göromål dessa intensiva veckor, fyra till antalet, som i folkmun kallas för semester.

Dagarna i de första två veckorna avverkades i snabb takt. Dagsturer, museum, fika på stan mm. Laguppställningen under dessa dagar haltade något. På grund av vissa olyckliga omständigheter så är endast en vecka av sommaren vigd åt mig och Maria. Således fick jag ensam dra runt på övriga familjemedlemmar i tre hela veckor med undantag för helgen vecka tre. Då kopplade vi på husvagnen och drog till Lidköping.
På måndagen vecka tre styrde vi kosan mot Hälsingland. 54 mil hård terräng med husvagnen bak på kroken. Vi tillbringade fyra härliga dygn tillsammans med min far och hans fru. Vi upplevde en spontant guidad tur i en kyrka med tillhörande andakt, catfight på Bolleberget, klättervägg, bad i Ljusnan (minipick och pansarpung) mm. En mycket trevlig vecka!






Då återstår endast en veck…

Recensioner.

Jag har skrivit om detta tidigare. Ändå kan jag inte sluta att uppröras över alla dessa spalter, listor och recensioner som vi hela tiden matas med. Filmer, mat, resmål mm. Allt måste recenseras. Folk tjänar pengar på detta. Att delge sin allra högst personliga åsikt till oss andra. För att jag ska ha någon som helst nytta av en recension så måste jag tycka precis som denne recensent. Annars har jag blivit lurad. “Bortkastade pengar” som min far hade sagt.
Bara för att någon tycker en sak så behöver inte det betyda att jag tycker likadant. En åsikt är inte en sanning, den är personlig.
Om någon frågar om Rambo-filmerna är bra så svarar jag -Japp, medans en nördig filmrecensent tycker att den första går an men resten är skit.
Jag läser aldrig recensioner. Aldrig. För att verkligen få reda på sanningen så måste jag testa själv. Kolla på filmen, äta maten, resa till det där stället. Först då kan jag bilda mig en egen uppfattning.
Det hela blir uppenbart när jag tänker tillbaka på senaste Eu…

42 Adetoft stämplar ut!

Bland de sista tappra släpade jag mig mot stämpelklockan och omklädningsrummet. Vi var endast ett fåtal kvar som härdade tiden ut. De flesta lämnade redan runt lunch. Det är sista fredagen innan semestern. Efter en period med relativt hög arbetsbelastning kommer fyra veckor semester som en “saving i nöden”.


Arbetskläderna hänger trötta i skåpet. Blekta av betongdamm och sågspån. Där kommer de att hänga i nästan en hel månad. De speglar lite hur jag känner mig. Trött.
Jag har inga förväntningar på denna dag efter arbetets slut. Soffan, datorn och någon film som rullar på tvn med familjen låter som den bästa planen. Maria överraskar. En öl och två skålar med smågodis står uppdukat. Lägenheten doftar nystädat och golven skiner. Jag stänger av larmet i mobilen. Likt mina arbetskläder kommer det inte att vara aktivt på länge.


Det blir ingen mat lagad i det skinande köket. Vi ska ut på restaurang. Det finns två anledningar till att fira. Dels min start på semestern men även en anledning god …

Biljardmatchen.

Sakta trängde jag mig ner för trappan. Vissa satt, andra stod. En del hängde över räcket för att se. Trappan var full med folk.
Peter samlade ihop biljardbollarna och lade dem i triangeln. Det var han som skulle spränga. Jag fick upp min tvådelade biljardkö ur det svarta fodralet i skinnimitation och med röd sammet på insidan. Medans jag saxade ner bland förväntansfulla ungdomar, noga med var jag satte ner mina trefärgade låga Converse för att undvika att trampa någon på fingrarna, skruvade jag ihop kön. Precis när jag satte ner foten på sista trappsteget brände Peter iväg sin stöt.
Med en smäll exploderade den fint upplagda triangeln som en nyårsraket. Färgglada bollar dansar runt på det bleka gröna bordet i hög fart för att efter några sekunder stanna upp och lägga sig till ett taktiskt skådespel. Den svarta bollen, nummer åtta, studsar och rullar. Den verkar inte vilja stanna. Den rullar…….rakt mot hörnet närmast akvariet. Sorlet lägger sig. Det blir knäpptyst!  
Bollen rullar som i …

Är vi alla alkoholister?

Det märks att det är helg. För mig är det tröttheten som slår till. Jag är alltid tröttare på fredag eftermiddag än någon annan dag. Piggast är jag naturligtvis på måndag morgon. Jag tillhör ju den lilla skara som verkligen vilar under helgen.
Mina sociala flöden svämmar över av bilder på fulla vinglas, kylskåp fyllda med “fulöl”. Stämningen är hög.

Män postar bilder på tända grillar med fokus på en öppnad burk öl av den importerade sorten. Till denna grillbild finns en text där det beskrivs hur viktig den där ölen är. 

Kvinnor postar bilder där de tillsammans med väninnor håller upp välfyllda vinglas. Även till dessa bilder på kvinnor i yngre medelåldern finns det en text som går ut på att det ska drickas vin och det är det som är viktigt för att verkligen ha kul.

Husvagnsägarna är helt i extas. Äntligen ska de ut på premiärturen till deras favoritcamping. Här hade det kunnat postats vackra vyer på omgivningarna men istället ser vi ett foto inifrån ett skumt förtält. På bordet står en…

Hemkörd bastard.......

Hör nu på go vänner så ska jag för er berätta, vad en gosse gjorde en dag i sköna mars………
Japp. Han har gjort det igen. Ni vet han som snart är längre än mig men som äger endast halva min kroppsvikt. Han som talar likadant som Håkan Hellström sjunger. Min son. Om vi hade levt under medeltiden så hade jag utan omsvep och känslor kallat honom för Bastard.
Denna berättelse tar sin början på Lördag kväll runt 22:00. Min son och hans trogna vapendragare, vi kan kalla honom för Yngve, lovade på heder och samvete att de skulle kliva in genom hemmets trygga port innan klockorna ringde midnatt. 
Jag talade med gossarna i telefon strax efter 22:00 och allt var lugnt. Eftersom min sambo hade helgtjänst och skulle släpa sig upp innan tuppen ens börjar fundera på att gala så tvagade vi oss och kröp ner bland kuddar och bolster. 
Min son brukar hålla vad han lovar och således dröjde det inte länge innan jag sjönk in i en sömn med härliga drömmar om husvagnar och tekniska prylar. 
Jag vaknade med ett ryc…

Trägen vinner!

Det vore väl själva fan om inte jag, en man med utstrålning och självförtroende som ställer självaste Zlatan i skuggan, skulle kunna ta ett enkelt foto på ett vattenfall med min systemkamera.  Jag har tidigare gått bärsärk i skogarna för att det perfekta motivet men fått återvända som en slagen hjälte med minneskortet fullt av misslyckade filer. 
Jag har den senaste tiden glidit omkring i nejden med min mobiltelefon och lekt proffs. Det är enkelt. Några knapptryckningar och min idé fastnar på skärmen. Men det är ingen sport. Men visst, det är helt okej. Det spelar ingen roll hur eller med vad du får fram ditt konstnärliga budskap. Det är väl resultatet som räknas. Men jag, som lätt nördar ner mig i olika saker, vill gärna släppa autoläget på systemkameran för att hitta en ny värld med hjälp av alla inställningar. 
Efter att ha kört min sambo till hennes jobb åkte jag helt sonika hem och hämtade kameran. Färden gick sedan till Byklevsfallet i Vargön. Igen! Det var kallt. Noll grader och e…