Fortsätt till huvudinnehåll

Under varje löv lurar en hundskit!

Det jag nu ska berätta för er hände en solig söndag, sent i oktober. Faktiskt så sent som för ett par dagar sedan. Min kära sambo och jag, min dotter och grannens hund Nisse, tänkte oss en härlig höstpromenad i den klena höstsolen för att på så sätt fylla på det allt jämnt sinande D-vitaminförrådet. Vi lämnade hemmets trygga vrå för en obestämd vandring i det vackra höstlandskapet. Moder natur kan verkligen göra, även den mest surmulne, hänförd med sin färgprakt.



Under vandringens gång predikade jag för min sambo och dotter, likt en nyfrälst predikar Guds ord, om vikten av att vakta vart man sätter ner fötterna, ty under det vackra färggranna täcket av nyfallna löv som pryder gräsytor i höstens sena timme, lurar också ofta hundskit. 
Min sambo fnös åt mina förmaningar och bannade mig när hon tyckte att jag överdrev min övertygelse om att det lurade träck från hundar under vart och ett av alla dessa löv. Jag bet ihop och koncentrerade mig på att hitta fina vinklar och motiv att fotografera.

Efter att ha sneddat över en gräsplätt i två snabba steg och åter vandrade på torr asfalt märkte jag efter ett par steg att något inte stod rätt till. Under min vänstra sko hängde flera löv med under promenaden. I mitt stilla sinne tänkte jag ”Nää det får inte vara sant!”



Men mina farhågor besannades. När jag sakta böjde bak benet för att således blotta sulan så uppdagades det hemska. Precis där jag satt ner min fot för bara några steg sedan, hade naturligtvis en byracka uträttat sitt tarv. 
Fy faan! 
Jag hade alltså trots mina förmaningar lyckats själv med konststycket att trampa i en hundskit. Hånad, bruten och skamsen lommade jag hemåt. Jag släpade min vänstra sko i gräs, jag plaskade i en vattenpöl och jag skrapade den emot allt som tillsynes kunde få min sko ren igen. Hela tiden påhejad av den skrattande pöbeln. 

Nästa gång det pratas om promenad så tänker jag hålla mig på asfalt, oavsett vad som händer!

Jag hatar hundskit!

Med vänlig hälsning, Ade

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Låna och lev, eller spara och dö?

Varför är det så viktigt för vissa att husvagnen är kontant betald? Om 11 år så är min nya vagn också betald. Visserligen inte kontant men jag har slitit och släpat för pengarna lika hårt som den som sparat.
Jag har inte haft möjlighet att spara tusentals kronor varje månad för att kunna köpa den vagnen vi ville ha innan barnen var födda. Det är först nu som ekonomin har stabiliserats och möjligheten finns. Något sent med tanke på att endast två barn bor kvar hemma och en av dem är 17 och måttligt intresserad av att följa med. Men dottern på nio är överförtjust! Hon har en väska packad “stand by” i fall att. Det är så verkligheten ser ut iallafall.
Om jag skulle börja spara pengar till husvagn i detta nu, när den gröna kvisten växer sig allt starkare, så hade ju även min dotter flytt fältet när tiden var inne för att hämta vagnen. Jag hade närmat mig 60 och husbil kanske hade varit ett bättre alternativ. Men då hade jag nog fått spara ett årtionde till och endast mina barnbarn hade fått …

Är vi alla alkoholister?

Det märks att det är helg. För mig är det tröttheten som slår till. Jag är alltid tröttare på fredag eftermiddag än någon annan dag. Piggast är jag naturligtvis på måndag morgon. Jag tillhör ju den lilla skara som verkligen vilar under helgen.
Mina sociala flöden svämmar över av bilder på fulla vinglas, kylskåp fyllda med “fulöl”. Stämningen är hög.

Män postar bilder på tända grillar med fokus på en öppnad burk öl av den importerade sorten. Till denna grillbild finns en text där det beskrivs hur viktig den där ölen är. 

Kvinnor postar bilder där de tillsammans med väninnor håller upp välfyllda vinglas. Även till dessa bilder på kvinnor i yngre medelåldern finns det en text som går ut på att det ska drickas vin och det är det som är viktigt för att verkligen ha kul.

Husvagnsägarna är helt i extas. Äntligen ska de ut på premiärturen till deras favoritcamping. Här hade det kunnat postats vackra vyer på omgivningarna men istället ser vi ett foto inifrån ett skumt förtält. På bordet står en…

Storsnigel has left the building.

Förr eller senare händer det. Barnen växer upp till små vuxna individer som får ta körkort, rösta i riksdagsvalet och förhoppningsvis skaffar de ett jobb efter avslutad skolgång. Många av dessa nya vuxna längtar till att få klara sig på egen hand och skaffar ett eget litet skyffe och där är enligt mig mitt jobb som uppfostrande förälder finito. My job is done! Att som ung vuxen fortsätta att parasitera på sina hårt arbetande föräldrar kan i längden vara ödesdigert för kaxiga, vuxna wannabies som tror sig veta allt om världen bara för att de har stått på ett studentflak som har åkt två varv runt torget. Risken är stor att dessa i sinom tid blir utsparkade.
Storsnigel tillhör de som tog chansen att starta ett eget liv i egen bostad så fort studentmössan hamnade på hatthyllan. En liten stuga på landet med allt som behövs. Ca 15 minuter från stan.
Jag är inte ledsen. Jag är glad för hans skull. Han ligger inte längre i startgroparna. Startskottet har gått och han är mitt inne i loppet.
Sakn…