Nej nej nej! Inte det!

Jag är ganska bra på att glömma när jag senast låg hemma i sjuksäng. Eller är det förnekelse? Kanske är det för män med mancold som det är för kvinnor när de föder barn. De glömmer fort hur fruktansvärt ont det verkligen gör.



Det känns iallafall som om det var ett bra tag sedan jag var riktigt sjuk. Livet rullar på och jag har känt mig frisk som en nötkärna. Ja förutom lite skavanker med armbågar, höft och lite annat smått och gott. Men på det hela relativt bra. 
Tills idag. Mancold är på ingång.

Det har varit, och är många sjuka på jobbet. Mina barn har varit krassliga. Varför skulle en man i min ställning klara sig? Nu ska det sägas att än så länge går det att härda ut. Ingen feber och ganska bra humör. Aptiten är kvar även om smaken är borta. Det var synd, Maria gjorde nämligen fetaostbiffar, my favorite!



Nu ligger jag nerbäddad för att kurera mig. Blir det inte värre än så här så överlever jag och kan fortsätta precis som vanligt med mitt liv. Vi får se i morgon bitti.

Mvh Ade!


Kommentarer

  1. Oh, noooo! The deadly mancold...
    Fast ärligt talat trodde jag inte att män glömmer bort hur fruktansvärt nära döden de varit mellan varven. Vilket vi kvinnor gör, annars hade det inte blivit mer än ett barn. Har jag hört. Det var ingen större risk för vare sig döden eller att döda dem som fanns i närheten när jag födde mina tre ungar.
    Krya påse!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo jag har en tendens till att glömma. Och tack för "krya".

      Radera
  2. Svar
    1. Åh tack! Jag jobbar på det i detta nu. "snark"

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Är vi alla alkoholister?

Tankar i en nybörjares huvud.

Hemkörd bastard.......