måndag 28 september 2015

Det papperslösa samhället.

Vi sitter där, trötta föräldrar i en ring. Nickar artigt till varandra och tittar ner i den stora runda gröna mattan.
Vi sitter på barnstolar. Vet inte om jag hellre hade suttit på golvet. Det är nog lika bekvämt.
Föräldrarna lyssnar. Några antecknar i små block med kulspetspennor.
Dessa pennor är garanterat lånade på obestämd tid från något privat företag eller någon skattefinansierad, kommunal inrättning. Ärligt stulna helt enkelt.

Hon som har hand om våra ungar, lärarinna, fröken eller pedagog, jag vet faktiskt inte vad det kallas idag, plöjer i rask takt igenom dagordningen.

Mobiltelefoner.

Eleverna får inte ha med sig dessa till skolan om det inte är ett måste för en eventuell kontakt med föräldrarna under dagen. På detta var, jag kallar henne "Fröken", väldigt bestämd.

Jag slänger upp min mobil på knät. Med flinka fingrar låser jag upp den. Appen för anteckningar bläddras fram genom några snabba svep över skärmen.

Tystnad.

Ljudet från penna mot papper upphör. Jag känner hur anklagande blickar faller på mig.
Jag tittar upp med spelad förvåning.

-Kom igen! Det är 2015! Vem fan använder penna och papper idag?

Fröken fortsätter. Jag ler.