Valborg som försvann.

Med en darrande, nästan viskande röst väcker Liv Maria. Klockan är runt 01:00 och det har blivit fredagen den 1 Maj.

-...Maria... Jag mår illa....

I mitt undermedvetna hör jag detta svagt, som i en dröm, från min tillfälliga sovplats. Soffan!
Jag slocknade där efter att ha hämtat Oskar i Trollhättan där Valborgs festligheter härjade på stadens gator och torg.

På något sätt vaknade jag till, kalla det " en förälders intuition", och rusade för att hämta en hink. Min snabbhet kom allt jämt till korta. Istället för att tömma en hink fick jag gå efter trasa och rengöringsspray.

Maria flyttade sin trötta kropp till soffan. Stackaren försökte få lite sömn innan klockan tänker, likt en galande tupp, väcka henne inför ett pass på ett av stadens alla äldreboenden.

Så värst mycket sömn blev det tyvärr inte så mycket av. Innan klockan hade slagit fem hade Liv rusat in på toaletten 6 gånger och kräkts. Jag måste här berömma hennes agerande. Innan magen vänder sig händer det att en strimma av panik lyser i hennes klara ögon. Men lika fort försvinner det och det lilla livet traskar med bestämda steg in på toaletten. Inte en tår, inget gny. Hon torkar munnen, spolar ner diverse som jag ej vill nämna här och beger sig åter till sin varma säng. Hon är stark och bestämd. Hade hon varit äldre än sina 7 år så kan jag ge mig den på att en svordom hade lämnat hennes läppar.

Maria har gått iväg till arbetet. Jag dricker kaffe.
Liv ligger i soffan och tittar på film. Hon slumrar till ibland. Jag ger henne lite vatten då och då.

Hon är så vacker, mitt älskade barn.

©Foto Fredrik Adetoft (Nexus 6)


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Är vi alla alkoholister?

Hemkörd bastard.......

Tankar i en nybörjares huvud.