onsdag 13 maj 2015

En trogen vän har gått ur tiden.

Ditt liv började inte som en katt av din kaliber förtjänar.
Som liten unge, ännu inte redo att lämna din mamma blev du, tillsammans med din bror, slängd i en container i utkanten av Oslo.
En man hittade er och tillsammans med sin fru så förbarmade de sig över er. Värmde och matade er.

Ni växte till er och min sambo, boende i Oslo vid denna tiden, tyckte att du var det sötaste som gick runt i päls och tog med dig hem.

Efter ca 6 år i Norges huvudstad var det dags att flytta. Lasset gick till Sverige och den lilla staden Vänersborg vid Vänerns södra strand.

Efter ytterligare 2 år träffade jag dig för första gången. Din mattes och mina vägar korsades under sommaren -08. Du accepterade mig ganska omgående, även om röster höjdes om ditt distanstagande mot främmande män.

Våran relation växte sig stark. Vi kunde somna tillsammans i soffan. Du ropade på mig när du ville ut. Du hämtade mig när du var törstig. Att dricka ur vattenskålen på golvet var aldrig din grej. Du ville ha riktigt kallt, rinnande vatten ut kranen. Som den auktoritära katt du var så lydde jag.
Du var den ende som tröstade mig när jag tagit en öl för mycket och låg i soffan med självömkan.

Efter en kort tids sjukdom så somnade du idag in i mattes famn. Älskad och saknad av många.
Du var en speciell katt. En familjemedlem som aldrig går att ersätta.

I 15 år fick du det bästa liv som en katt någonsin kan få. Fullt av respekt för din vilja.

Jag saknar dig redan min trogna vän och vapendragare.

Vila i frid Sebastian.

Sebastian i gröngräset sommaren 2013.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar