tisdag 3 februari 2015

Road rage 1.0

Återigen höll mina nerver på att krypa ur skinnet på mig.
I takt med att jag lade kilometer efter kilometer bakom mig ökade pulsen till katastrofläge. Kön blev längre och längre och liknade mest en karavan med sniglar.
Hade jag inte hittat luckan för en snabb omkörning hade jag med största sannolikhet exploderat och lämnat endast en utbränd bil i diket efter mig.

Framför kör en för mig okänd person i en blå bil. "Kör" är ett ganska stark ord i sammanhanget. Kryper är mer den rätta benämningen. Det är knappt styrfart på "lopplådan".

Är det överhuvudtaget lagligt att köra under 50 km/t där högsta tillåtna hastighet är 80 km/t?
Vägen var ren från snö och is. Visserligen lite blöt men va faan!

Eftersom jag låg bakom denna lilla blåa bil flera kilometer så såg jag att det var en "dam" som satt vid ratten. Med hatt på huvudet och en cigarett mellan fingrarna styrde hon i sakta gemak den ca 150-200 meter långa konvojen.
Man hinner fundera mycket när man kryper fram i snigelfart. Kanske jag skulle jag ta och ringa polisen? Varför inte? Kan ju säga att det kör en påverkad dåre som vinglar fram och tillbaka i snigelfart.

När tillfället för omkörning kom så hade jag fullt utvecklade horn i pannan. Jag hängde mig på tutan och i samma stund som jag passerar den lilla blå "konservburken" åker reflexmässigt det långa fingret upp. Kanske lite barnsligt men just då kändes det fantastiskt skönt.
Lastbilen som nu hamnade bakom tände helljuset. hehe. Det lyser rätt bra från alla femtielva strålkastare.

Nu har lugnet lagt sig. Jag är åter den glada Fredrik. Men det är nog bara tillfälligt. I morgon bitti ska jag åter köra samma väg och jag blir inte förvånad om vägen blockeras av någon obstinat bonde som vägrar släppa förbi bilister och yrkestrafik.

Puss!

©Foto Fredrik Adetoft



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar