Inlägg

Visar inlägg från 2015

Hörbarhet "nolla"!

Bild
Det fräser på spisen. Vattnet spolar från kökskranen. Jag multitaskar i köket.
Smidigt rör jag mig fram och tillbaka.
Spisen. Skärbrädan. Köksbordet.  Jag kan väl mest liknas vid en oljad hankatt.  Tvn skränar från vardagsrummet.  Dunket från tonårsrummen blandas med arga tillrop över någon förlorad CS-match.

Genom denna kakafoni ropar lillsnigel. -Pappa! Kan ja.le....bla bla bla........ Jag biter ihop.  Svarar inte. Det lilla livet gör ett nytt, tappert försök. -PAPPA! Jag svarar med tystnad. Då uppfattar jag ett nytt läte. Det låter mest som en brunstig hingst. -Farsan! När é mat.. kla...bla bla bla brölar det från ett av tonårsrummen. 
Även detta utstötande möts av min tystnad. -FARSAN!
Då brister det!
Men för i helvete!  Vill ni mig något så kom för fan hit! Jag hör inte ett skit av det ni säger! Det är ett jävla oväsen överallt! Jag stressar röven av mig för att ni "håller på att dö av svält" enligt er själva.  Jag ska väl för faan inte behöva släppa allt jag har för hä…

Det papperslösa samhället.

Bild
Vi sitter där, trötta föräldrar i en ring. Nickar artigt till varandra och tittar ner i den stora runda gröna mattan.
Vi sitter på barnstolar. Vet inte om jag hellre hade suttit på golvet. Det är nog lika bekvämt.
Föräldrarna lyssnar. Några antecknar i små block med kulspetspennor.
Dessa pennor är garanterat lånade på obestämd tid från något privat företag eller någon skattefinansierad, kommunal inrättning. Ärligt stulna helt enkelt.

Hon som har hand om våra ungar, lärarinna, fröken eller pedagog, jag vet faktiskt inte vad det kallas idag, plöjer i rask takt igenom dagordningen.

Mobiltelefoner.

Eleverna får inte ha med sig dessa till skolan om det inte är ett måste för en eventuell kontakt med föräldrarna under dagen. På detta var, jag kallar henne "Fröken", väldigt bestämd.

Jag slänger upp min mobil på knät. Med flinka fingrar låser jag upp den. Appen för anteckningar bläddras fram genom några snabba svep över skärmen.

Tystnad.

Ljudet från penna mot papper upphör. Jag känne…

Ärligt talat! Twilight Saga?

Bild
Lugnet lägger sig. Alla måsten är gjorda. Sambon skramlar i köket och försöker bli färdig med maten. Den tröttaste av sönerna lämnar sin flickvän Elin här och drar för att repa med bandet ett par timmar. Den något piggare sonen sitter på sitt pojkrum. Jag vet faktiskt inte vad han sysslar med men det är säkert inget olagligt.

Elin sätter sig vid köksbordet. Vi småpratar lite och vi kommer osökt in på film. Elin förtäljer något som gör att håret reser sig på ryggen. Kalla kårar sprider sig över hela kroppen.
Hon har tvingat min son, mitt kött och blod att titta på alla delar av den där Twilight-serien. Detta är inget jag önskar min värsta fiende!

Ja! Jag har sett dem. De tre första i alla fall. Och det är faktiskt bara skit. Det händer ju för fan ingenting! Bara ett långt jävla terapisamtal.

Elin säger att det finns fem delar i serien. Jag vet inte. Och jag skiter faktiskt i det också. Om det finns två delar till så kommer jag aldrig att se dem. Min tid är viktigare än så.

Min sambo Ma…

En trogen vän har gått ur tiden.

Bild
Ditt liv började inte som en katt av din kaliber förtjänar.
Som liten unge, ännu inte redo att lämna din mamma blev du, tillsammans med din bror, slängd i en container i utkanten av Oslo.
En man hittade er och tillsammans med sin fru så förbarmade de sig över er. Värmde och matade er.

Ni växte till er och min sambo, boende i Oslo vid denna tiden, tyckte att du var det sötaste som gick runt i päls och tog med dig hem.

Efter ca 6 år i Norges huvudstad var det dags att flytta. Lasset gick till Sverige och den lilla staden Vänersborg vid Vänerns södra strand.

Efter ytterligare 2 år träffade jag dig för första gången. Din mattes och mina vägar korsades under sommaren -08. Du accepterade mig ganska omgående, även om röster höjdes om ditt distanstagande mot främmande män.

Våran relation växte sig stark. Vi kunde somna tillsammans i soffan. Du ropade på mig när du ville ut. Du hämtade mig när du var törstig. Att dricka ur vattenskålen på golvet var aldrig din grej. Du ville ha riktigt kallt, …

Att äga situationen är som balsam för själen.

Bild
Japp! Jag är en obotlig "griller".

Mitt intresse för att stå ute i ur och skur, året om har utvecklats till att bli en hobby. Jag kan ägna en hel helg åt att tillaga någon smarrig köttbit som äts upp på "fem röda".
Lika mycket som slutresultatet är viktigt så betyder själva grilltekniken oerhört mycket för mig. Mängden briketter, ventiljusteringar, temperatur och tid.

Jag har nu tre vanliga klotgrillar. En av dessa tre är en liten bärbar "smokey Joe" som är perfekt att ta med på pickniken. De andra två används nästan alltid när jag grillar. En grill är helt enkelt för lite när det vankas kött och massor av tillbehör.

Jag tittar ständigt på nya grillar, tillbehör mm. Jag följer ett stort antal bloggar som delar recept, tips och massor av grillglädje.
Om jag hade haft pengar i överflöd så kan jag tänka mig, utan minsta blink, att köpa en grill som kostar över 15 000.

Det var så den uppkomna diskussionen i lunchrummet uppkom häromdagen.

Jag blev ifrågasatt (…

Duger kameran i Nexus 6?

Bild
I förra veckan kom det en regnskur som hette duga. Jag hörde smattret från dropparna som vräkte sig ner över det kalla plåttaket.
När ovädret dragit förbi och endast lämna den där härliga tystnaden efter sig så gick jag till traversgården. 
Det är en stor gjuten betongplatta, stålslipad och blank som ett nyputsat fönster. Där sker lastning av våra betongväggar som gjuts inne i fabriken. 
Jag har uppmärksammat att det blir en häftig effekt där ute efter ett regn. Vattnet lägger sig stilla och bildar en gigantisk spegel. Nu var det rätt tillfälle att äntligen få knäppa några bilder.
Sagt och gjort. Här ser ni resultatet. Det är taget med en Nexus 6 och redigerat i orginalappen.
Visst duger kameran i N6. Jag är väldigt nöjd och har inget att klaga på.

Borta bra men hemma bäst.

Bild
Då var ordningen återställd. 
Äntligen!
Fixade in Ubuntu på min MacBook Pro. Man saknar inte kon förrän båset är tomt!

Jag kom aldrig riktigt överens med OS X. Kanske gav jag det aldrig riktigt den chans det förtjänade.
Men efter över ett år med Mac och med tanke på hur mycket jag gillar att sitta med datorn så är det skrämmande långa perioder denna fina pjäs har fått ligga orörd inne på kontoret. Lite som en taskig kompis.
Nu har den fått ett nytt liv med Ubuntu och hela skärmen ler åt mig!


Ett nytt kapitel skrivs.

Bild
Då har det hänt. Den smått överviktiga men fantastiska Fredrik Adetoft har skrivit in sig på Motionspalatset här i Vänersborg.
Min annars ack så välformade kropp behöver svarvas om. Jag har sedan länge haft värk i axlar och handleder men nu börjar det ploppa upp lite var stans och det är med stela leder jag jag stiger upp i ottan.

På tisdag ska jag träffa en PT som ska guida mig runt och lägga upp en plan. Vi kan kalla planen "Operation rädda Ade".

Jag strävar inte efter att bli ett knippe muskler som står och spänner tuttarna i krogkön.
Jag vill känna att jag gör något aktivt för att må bra. Både i sinne och kropp. Att kanske stärka lite muskler för att klara av 25 år till i arbetets gruva.

Det är iallafall spännande och jag hoppas att ni följer min resa till ett friskare liv.


Valborg som försvann.

Bild
Med en darrande, nästan viskande röst väcker Liv Maria. Klockan är runt 01:00 och det har blivit fredagen den 1 Maj.

-...Maria... Jag mår illa....

I mitt undermedvetna hör jag detta svagt, som i en dröm, från min tillfälliga sovplats. Soffan!
Jag slocknade där efter att ha hämtat Oskar i Trollhättan där Valborgs festligheter härjade på stadens gator och torg.

På något sätt vaknade jag till, kalla det " en förälders intuition", och rusade för att hämta en hink. Min snabbhet kom allt jämt till korta. Istället för att tömma en hink fick jag gå efter trasa och rengöringsspray.

Maria flyttade sin trötta kropp till soffan. Stackaren försökte få lite sömn innan klockan tänker, likt en galande tupp, väcka henne inför ett pass på ett av stadens alla äldreboenden.

Så värst mycket sömn blev det tyvärr inte så mycket av. Innan klockan hade slagit fem hade Liv rusat in på toaletten 6 gånger och kräkts. Jag måste här berömma hennes agerande. Innan magen vänder sig händer det att en strimm…

Leka med de "stora" pojkarna!

Bild
I dag lämnade jag min lilla snickarhörna, längst ner i fabriken, för att bege mig till de enorma formborden. Ett tillfälligt manfall gjorde att vid bord 2 var det en man kort.
Att fylla denna lucka är inte det lättaste ty där jobbar mannen, myten, legenden "Lunkan".

Valet att underkasta sig betongens riddare nummer 1 föll på lilla mig. Kanske för att jag var den enda som fanns att tillgå. Hehe.

Nåväl!

Som alltid när man ställs inför nya utmaningar och ett arbetssätt som är helt nytt så har, iallafall jag, väldigt många frågor. Och jag är inte rädd för att ställa dem.
Lunkan svarade tålmodigt och arbetet gick framåt.

Olja formen, klippa armering, montera lyft, eldosor och mycket mer. Det är ett överflöd av moment!

Efter många om och men var det dags för gjutning.
Jag har, och har alltid haft en kärlek till betong. Denna "gröt" som hälls i formar och bränner till ett stenhårt material i alla möjliga former och skapelser. Underbart!

Efter gjutningen blev jag friställd…

Nexus 6. Reflektioner.

Bild
Ja var ska jag börja? Har nu haft min Nexus 6 ett tag och börjar vänja mig vid detta monster.  Har fortfarande en förmåga att komma åt on/off och volymknapparna på höger sida eftersom de sitter i mitten och det är där jag vanligtvis greppar när skönheten ska lyftas upp.
Inget större problem men värt att nämnas.  Men ska också säga att det blir allt längre mellan gångerna. Det är nog det enda som jag kan komma på i negativ bemärkelse.
De positiva superlativen är desto fler.  Skärmen, snabbheten, android Lollipop mm.
Den största kritiken från olika tester riktas väl mot kameran.  Själv är jag mer än nöjd. Den duger alldeles utmärkt och uppfyller mina krav med råge.
Batteriet är väl också värt att nämna.  Jösses vilken skillnad från N5:an!  Nu räcker det hela dagen och jag är verkligen en "heavy user".
Än så länge ångrar jag inte att valet föll på N6 istället för en iPhone 6. Nexus 6 är grym!

Nu börjar det likna något!

Bild
Jag har testat att grilla revben och kamben vid ett flertal tillfällen. Olika typer av rub, oljor och glaze. Men resultatet har aldrig varit riktigt till belåtenhet. Tills i går!

Efter ett tips (Klicka här!) från en blogg så skred jag till verket. Och vilken höjdare det blev!
Vill passa på att tacka Martina och hennes blogg för härlig inspiration.

Här kommer lite bilder från gårdagen!




Det hela blev väldigt lyckat och det kommer med all säkerhet att ligga många kilo "ribs" på grillen i sommar!


Snart är det dags! Förhoppningsvis.

Bild
Lilleman börjar bli stor. Och snabb!
Jag tog en sväng till boxningslokalen för att hämta mellansnigel. Han har hoppat upp till elitgruppen och tränar tre dagar i veckan. Just nu är målet att hinna med några matcher i diplomklassen innan han fyller 15.
Efter det att han har fyllt moppe så börjar det "på riktigt". Boxningen alltså.
Då är det slut på markeringar och uppvisning.
Detta är verkligen något som han själv vill och jag märker att han fokuserar stenhårt.
Tänk om han lade den energin på skolarbetet!
Men det känns ändå bra att han har hittat en tillvaro med träningskompisar, äldre och yngre som stöttar, hejar och att han omger sig med folk som han verkligen trivs med. Om det är någon som undrar så är jag hans största fan och tänker sitta vid ringside i hans första match!

Bloggpilleri!

Bild
Idag har det varit slappardag med stort S.
Plockat lite, gjort rent grillarna och pillat lite med bloggarna. Jag har använt WP den senaste tiden. En av anledningarna var att jag kopplade på kommentarerna på G+ till Blogger och då var folk,  som eventuellt fick lite lust att kommentera ett inlägg, tvungna att ha ett Googlekonto. Fail!

Nu har jag plockat bort den funktionen och tänker således att testa lite här på Blogger igen.
Japp! Jag vet att det är ett jädrans hoppande men ni märker inte så mycket hoppas jag. Det är ju inte så att jag spottar ur mig inlägg.

Nu blir det en promenix med Maria för att senare köra Mellansnigel till farmor +AnnBritt Jansson där han ska gödas några dagar.

På återseende!


Road rage 1.0

Bild
Återigen höll mina nerver på att krypa ur skinnet på mig.
I takt med att jag lade kilometer efter kilometer bakom mig ökade pulsen till katastrofläge. Kön blev längre och längre och liknade mest en karavan med sniglar.
Hade jag inte hittat luckan för en snabb omkörning hade jag med största sannolikhet exploderat och lämnat endast en utbränd bil i diket efter mig.

Framför kör en för mig okänd person i en blå bil. "Kör" är ett ganska stark ord i sammanhanget. Kryper är mer den rätta benämningen. Det är knappt styrfart på "lopplådan".

Är det överhuvudtaget lagligt att köra under 50 km/t där högsta tillåtna hastighet är 80 km/t?
Vägen var ren från snö och is. Visserligen lite blöt men va faan!

Eftersom jag låg bakom denna lilla blåa bil flera kilometer så såg jag att det var en "dam" som satt vid ratten. Med hatt på huvudet och en cigarett mellan fingrarna styrde hon i sakta gemak den ca 150-200 meter långa konvojen.
Man hinner fundera mycket när man kryper f…