onsdag 29 januari 2014

Testar kameran i Nexus5.


Testar att redigera i Iphoto. Jag har ju en mac så varför inte. Det finns säkert många andra bra program men detta är ju gratis!

Annars så är jag väldigt nöjd med kameran i Nexus5. Inte lika snabb som min Iphone5 men det är inget jag stör mig på.

Bilden visar vårat armeringsställ på jobbet. Tur att det inte är säsong på garageplattor!

måndag 27 januari 2014

Lillsnigel.

Ett av mina favoritkort på lillsnigel. Hon är väldigt lätt att fota. Synd att hon är så blyg och inte vill vara med på bild. Men när jag väl fångar henne så blir det bra.

söndag 26 januari 2014

Mental härdsmälta!

Även lilla jag kan faktiskt hamna i en svacka. Lite lätt grinig och det mesta går emot en. Tappar saker, fumlar och är allmänt klumpig.
Konstigt eftersom det har varit en rolig dag i pulkabacken med nära och kära.

Det är väl bara att lägga sig och sova bort skiten. Mina svackor brukar inte vara speciellt djupa. Den lilla skit som finns brukar dunsta bort relativt fort.
Så jag ber att få tacka för mig idag så ses vi imorgon måndag.

Måndag.
Det är ju min favvodag över alla andra.

Natti!

fredag 24 januari 2014

Vinter

Stannade till nere vid "Sanden". Vyn över småbåtshamnen och Vänern var fantastisk.
Jag premiärknäppte ute med min nya Nexus5. Redigerat i appen Snapseed som jag tycker är en grymt bra app.
Är lite svag för svartvita foton.

onsdag 22 januari 2014

Lång väg hem!

När jag var som mest uppe i all pappersexercis på jobbet så vibrerar det till i fickan. Ett SMS har dimpt ner i den digitala brevlådan. Ett efterlängtat SMS som faktiskt kom en dag tidigare än utlovat.
Jag skiner upp som ett barn på julafton. Lyckan jag känner kan jämföras med en, på grönbete, nyutsläppt ko.
Min telefon har kommit. Den finns för avhämtning på postens utlämningsställe.
Äntligen!
Klockan segar sig igenom resten av dagen.
Det är dags.
Resan mot hemmet har väl sällan varit så efterlängtad.
Efter ett par kilometer kommer jag i fatt en långtradare. Inget konstigt med det. Men det går ovanligt sakta. Hastigheten pendlar mellan 60-70 km/t. Högsta tillåtna hastighet är 80. Jag ser att det ligger två tradare till framför den jag nyss har nosat i röven. Satan. Trafiken är tät. Inga möjligheter till omkörning. Det är bara att falla in i ledet. Kilometer efter kilometer tuffar vi på i sakta gemak. Kön bakom mig växer. Den ringlar sig så långt så att jag knappt kan se slutet. Plötsligt ser jag i en svag vänsterkurva att det ligger en bromskloss framför dom tre långtradarna. Jag borde vara van. Jag kör på denna gudsförgätna sträcka varje arbetsdag tur och retur. Det är vardagsmat att slåss med traktorer, tröskor och fula epor. En och annan pensionär med ett bäst föredatum som gick ut under dom svåra mellankrigsåren lyckas också äntra denna smått kriminella väg. Deras körkort borde, för allas säkerhet endast innehålla behörighet för framförande av rullator. Just idag är det naturligtvis en snigel med keps och rattmuff som ligger i täten av fordonskollonnen.

Mil efter mil fortsätter vi i knappt styrfart. Jag börjar skymta mitt kära Vänersborg.

Broöppning...........

Knogarna vitnar när greppet hårdnar runt ratten. Kan det vara möjligt? Kan verkligen precis allt gå emot en när en av årets höjdpunkter väntar runt hörnet? Kulmen av det ack så nära frispelet nås när båten har passerat. Andningen lugnar ner sig. Pulsen sjunker i takt med broklaffen.
Snart. Snart sitter jag i soffan med min nya telefon.
Framme vid sista rödljuset. Gött! Snart är det våran tur.
Dom sista bilarna passerar och lyckas naturligtvis trassla ihop sig. Ingen krock men dom står mitt i korsningen och tutar. Alla tutar. Jag tutar! Kör för helvete!
Det blir rött. Jag hann inte. Få stå och vänta. IGEN!

Efter den incidenten hände inget mer. Jag hade nog inte klarat mer heller.

Nu sitter jag och grejar med den nya telefonen. Äntligen.

Den som väntar på något gott...........

måndag 20 januari 2014

En "pisstelefon"!

Klockan ringer. 05:00 en Måndagsmorgon.
Kvicksilvret visar -4.
För många är det en okristlig tid på dygnet.
Speciellt en Måndag.
För mig är det en av de bästa dagarna i veckan. En ny vecka tar sin början med nya lärdomar och utmaningar i sitt sköte.
Just denna arla morgonstund kändes det lite trögt. Kanske kom jag i säng lite för sent?
Hasade mig ut till toaletten. 9 millimeter tröskelplatta kändes som ett oövervinneligt hinder. Ingen Gunder Hägg precis.
Väl inne på dass så sätter jag mig ner på "holken". Jag brukar göra det. Sitta. Det är mitt sätt att komma igång. Ett par minuter för mig själv med lite kvalitetssurf på mobilen medans jag tömmer task och tarm.
Just denna morgon räckte det tydligen med tasken. Det skulle visa sig ett par sekunder senare vara livsavgörande.

Efter uträttat behov så var det dags att resa sig. Faan. Kanske satt jag lite för länge. Märkena efter armbågarna, strax ovanför knäna lyser ilsket röda. Vänster ben har somnat om. Typiskt, men inget ovanligt. Jag gungar lite med överkroppen för att få fart framåt så det klarvakna högerbenet får lite hjälp med att lyfta min lätt svullna kropp.

Just när jag står som en havande groda i skitande ställning så glider min telefon ur handen. Den studsar på mitt knä och med ett svanhopp och precision som skulle göra självaste Ulrika Knape grön av avund sticker den ner mellan mina ben och med ett litet "plopp"dyker den ner i pisset.
Men va i HELV.....!

Jag studsar upp som en möbelfjäder! Står ett par sekunder och tittar ner. Clash of Clans syns på skärmen. Jag ser hur den lille arbetaren jobbar på min lvl 6 "Town Hall". Dock lite "simmigt".

Nu jobbar hjärnan för högtryck. Ska jag spola och riskera att min ack så fina telefon blir hemmabio åt fiskarna eller ska jag bara ta upp den och skölja luren och handen under kranen?
Det blev alternativ nr 2.
Det är ju trots allt bara mitt eget piss.

Efter sköljning och noga spritning av underarm och hand så var spänningen olidlig. Ska skiten fungera?

Japp. Det lyser, ljudet spelar på bra. Den tar emot laddning. Winning!!

Så nu vet ni! En ajfån5 klarar minst fem sekunder i människopiss och ca tio sekunder hård spolning under kranen.

Och faktiskt! Jag älskar fortfarande Måndagar!



onsdag 15 januari 2014

Face rape!

Mellansnigel breder ut sig som en pandemi bland alla gadgets här hemma. Allt som har en login till Facebook infekteras och tas över.
Det räcker tydligen inte med sin egna telefon. Marias "padda" är sedan länge förlorad bland duckfaces, spelförfrågningar och "gilla detta annars får du en kotte i röven"inlägg. Lillsnigels likaså.

Idag är jag ledig. Tänkte tillbringa ett par timmar framför min, MIN dator. Jag har en Mac och det är nytt för mig. Massor av grejer att lära sig.
Börjar med att surfa in på Facebook. Känner inte igen mig riktigt. Kollar. Men va i h......!

Mellansnigels sida!!

Håller på att bryta ihop! Han har ta mig f-n varit här också! När ska detta få ett slut? 
Det är just nu väldigt nära att jag skriver något på hans status som kommer att ge eko genom resten av grundskolan och en bit in på gymnasiet. Jag är hans far, jag känner till sådana grejer.

Fortsättning följer...........





måndag 13 januari 2014

Totalt värdelös!

Lillsnigel sken opp. Lyckan lyste som en soluppgång i hennes ögon. Ikväll skulle hon och jag mysa i soffan med en film. 

Efter en hel dag i förskolan som även innebär ett par timmar på kvällsdagis så var det äntligen dags att åka hem. 
Hemma runt 19. På med nattlinne. En tallrik med fil och cocopops serveras till den lilla damen. Till mig själv blir det några varma mackor. 
Filmen rullar. 
Kissepaus. Jag passar på att diska. 
Åter i soffan och till filmen. 
Mobilen ligger på laddning i köket. En medveten gest för att ägna all tid åt filmstunden med min dotter. 
Lillsnigel kryper närmare. 
Sedan minns jag inget mer. 
Hehe. Somnade visst. 

Jag är totalt värdelös på att hålla mig vaken! Inte ens en animerad film tillsammans med min dotter klarar jag av. 

Nu ligger hon i sin säng. Hon sa inget om att jag somnade. Kanske var hon nöjd med att jag bara var närvarande. Utan mobil. Utan surfplatta. Visserligen sovandes men ändå där. För henne. 


lördag 11 januari 2014

Åsikter!

Att komma med konstruktiv kritik till en medmänniska som hjälper denna framåt i livet är en självklarhet för dom flesta. Lite positiva ord ibland kan lyfta en människa över ytan. Även negativ kritik kan skärpa sinnen och ge positiv effekt som resultat.
Det kan handla om allt. Det behöver alltså inte vara jobbrelaterat. Små ord som gör underverk för den lyckliga mottagaren.
Även om sändaren av orden inte håller med så ska det finnas en respekt för mottagarens beslut och vägval. Vi är alla olika.

För dom som inte respekterar andras val, som kommer med åsikter om sådant som dom överhuvudtaget inte har med att göra, som är energitjuvar genom att på ett ständigt negativt sätt kommentera val som andra gör ger jag här en liten manual på vad ni kan göra med era åsikter. 
Den är beskriven med bild så att även den trögaste ska förstå.

          
                                    

söndag 5 januari 2014

Sovmorgon up my ass!

Mörrn!

Då var jag uppe igen. Tidigt. Tidigt som vanligt! Den planerade sovmorgonen, denna efterlängtade sovmorgon, saknad som ett sommarlov, planerad i flera dagar uteblev.  Vad hände?
Ja jag är inte förvånad.
Precis som vanligt vaknar jag av att magen skriker: MAAAAT! GE MIG MAAAT!!!
Jag är så hungrig att jag mår illa. Magen ekar lika tom som plånboken efter ett tandläkarbesök.

Kaffe är inte att tänka på! Överlevnadsinstinkten för mig till kylskåpet. I den bästa av världar så finns det rester från gårdag att värma. Riktig mat på morgonen är det bästa som finns!

Det fick bli varma mackor.

Så nu sitter jag här, mätt och med kaffe i koppen. Lite grinig, men inte trött.
Tänk om jag hade kunnat gå och lägga mig efter matfrosseriet?! Nejdå! Pigg som sockerstinn 5-åring!

Jag vill ju verkligen ligga och dra mig i sängen. Men jag är tydligen inte skapt för detta.

Må väl!