Fortsätt till huvudinnehåll

Mellansnigels livsavgörande promenad.

Mellansnigel nyss hemkommen från träningen. Rödrosig på kinderna efter hård träning i boxningslokalen. Den kalla luften i den tidiga vårkvällen gör säkert sitt till.
Han utstrålar lycka. Jag kan se det i hans blå ögon. Tro mig. Jag har sett ett annat djup i denna, nu för tiden, glada blick.

Han är tretton år fyllda.

Skolbytet inför sjätte klass var precis vad gossen behövde. Efter att ha haft drygt två månaders frånvaro i femte klass har han till detta nu varit borta 5 dagar. Giltig frånvaro.

Droppen var efter en nattlig promenad som tog sin början hemma hos sin mor. När familjen hade somnat så packade han ner sin lillasysters kudde, lite kläder och en brödkniv i en ryggsäck, smög ut och började gå. Klockan var strax efter 23:00.       
Han hade bestämt sig. Han skulle inte tillbaka till den skolan. 

Han gick nere i diket för att slippa bli upptäckt. Det är en farlig väg. E45 mellan Frändefors och Vänersborg. Nu var det mitt i natten så det var väl ganska glest mellan ljuskäglorna från diverse nattliga fordon.

Det knackade på dörren. En gång till. Lite hårdare denna gången. Vem f-n är det som knackar på klockan ett på natten? Min sambo smög upp och gick fram till ytterdörren. Hon tittade genom dörrögat. -Fredrik! Det är två kvinnor med Alfred! Jag for upp! Vad är det som har hänt?!

Kvinnorna var från hemtjänstens nattpersonal. Dom hade sett en kille komma gåendes mitt i stan. Han såg lite väl ung ut för att vara ute mitt i natten alldeles själv. Dom stannade och frågade vart han skulle och vem han var. Alfred sa att han skulle hem till pappa. Kvinnorna sa att dom kunde köra hem honom. Alfred frågade då om han fick se på deras legitimationer. Japp! Det gjorde han faktiskt! BRA!

Det blev inte mycket mer prat den natten. Vi fick den omtumlade gossen i säng. Han somnade nästan direkt. Trött och medtagen efter en nästan 2 mil lång promenad mitt i natten.

Det är en av dom värsta upplevelser jag varit med om. Att ligga, sovandes, helt ovetandes om att ens eget barn är ute mitt i natten med panik, rädsla och ångest i hela kroppen och det enda som finns i huvudet är att komma bort. Bort från allt vad skolan heter. 

Jag hade naturligtvis tusen frågor som jag ville ställa till den lilla rymmaren. Kudde? Kniv? Varför ringde du inte?

-Du skulle säkert sagt nej om jag ringde. Kudde för att kunna sova någonstans på vägen. Kniven för att kunna försvara mig.

Jag var mållös. Fy faan.

Tanken var att han skulle flytta hem till mig när sjunde klass började. Nu blev det, i samförstånd med hans mor lite tidigare. Jag lägger ingen skuld på henne. Hon har gjort vad hon kunnat under dom förutsättningar hon har.

Naturligtivs blev det en anmälan till IFO. Den lades ner när jag berättade att gossen flyttar hem till mig.

Som jag berättade tidigare så är det en annan pojke nu. Mer öppen och gladare. Han tränar flitigt och sköter skolan. Det som kunnat gå så snett har vänts till något positivt och framtiden ser ljus ut.

Ta vara på era barn!

Tack för att ni lyssnat.

Mvh Fredrik. Stolt pappa till tre!












Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Låna och lev, eller spara och dö?

Varför är det så viktigt för vissa att husvagnen är kontant betald? Om 11 år så är min nya vagn också betald. Visserligen inte kontant men jag har slitit och släpat för pengarna lika hårt som den som sparat.
Jag har inte haft möjlighet att spara tusentals kronor varje månad för att kunna köpa den vagnen vi ville ha innan barnen var födda. Det är först nu som ekonomin har stabiliserats och möjligheten finns. Något sent med tanke på att endast två barn bor kvar hemma och en av dem är 17 och måttligt intresserad av att följa med. Men dottern på nio är överförtjust! Hon har en väska packad “stand by” i fall att. Det är så verkligheten ser ut iallafall.
Om jag skulle börja spara pengar till husvagn i detta nu, när den gröna kvisten växer sig allt starkare, så hade ju även min dotter flytt fältet när tiden var inne för att hämta vagnen. Jag hade närmat mig 60 och husbil kanske hade varit ett bättre alternativ. Men då hade jag nog fått spara ett årtionde till och endast mina barnbarn hade fått …

Är vi alla alkoholister?

Det märks att det är helg. För mig är det tröttheten som slår till. Jag är alltid tröttare på fredag eftermiddag än någon annan dag. Piggast är jag naturligtvis på måndag morgon. Jag tillhör ju den lilla skara som verkligen vilar under helgen.
Mina sociala flöden svämmar över av bilder på fulla vinglas, kylskåp fyllda med “fulöl”. Stämningen är hög.

Män postar bilder på tända grillar med fokus på en öppnad burk öl av den importerade sorten. Till denna grillbild finns en text där det beskrivs hur viktig den där ölen är. 

Kvinnor postar bilder där de tillsammans med väninnor håller upp välfyllda vinglas. Även till dessa bilder på kvinnor i yngre medelåldern finns det en text som går ut på att det ska drickas vin och det är det som är viktigt för att verkligen ha kul.

Husvagnsägarna är helt i extas. Äntligen ska de ut på premiärturen till deras favoritcamping. Här hade det kunnat postats vackra vyer på omgivningarna men istället ser vi ett foto inifrån ett skumt förtält. På bordet står en…

Storsnigel has left the building.

Förr eller senare händer det. Barnen växer upp till små vuxna individer som får ta körkort, rösta i riksdagsvalet och förhoppningsvis skaffar de ett jobb efter avslutad skolgång. Många av dessa nya vuxna längtar till att få klara sig på egen hand och skaffar ett eget litet skyffe och där är enligt mig mitt jobb som uppfostrande förälder finito. My job is done! Att som ung vuxen fortsätta att parasitera på sina hårt arbetande föräldrar kan i längden vara ödesdigert för kaxiga, vuxna wannabies som tror sig veta allt om världen bara för att de har stått på ett studentflak som har åkt två varv runt torget. Risken är stor att dessa i sinom tid blir utsparkade.
Storsnigel tillhör de som tog chansen att starta ett eget liv i egen bostad så fort studentmössan hamnade på hatthyllan. En liten stuga på landet med allt som behövs. Ca 15 minuter från stan.
Jag är inte ledsen. Jag är glad för hans skull. Han ligger inte längre i startgroparna. Startskottet har gått och han är mitt inne i loppet.
Sakn…