Saknad.

Saknar mina barn idag.
Det är deras mammas helg. Sambon jobbar och jag sitter och väntar på att klockan ska få frispel och snurra lite fortare. Just nu känns det som om batterierna är slut i varenda klockjävel i huset!

Jag vet att barnen kommer att stänga in sig, knäppa på datorn eller någon annan "gadget" så fort dom kommer innanför dörren. Kanske kan jag få en skymt av dom när, eller OM dom bär ut smutsig och skitiga kläder. Tonåringar!

Men det gör ingenting. Dom är hemma iallafall!

Att fira Fars dag är inget naturligt för dom. Det är inget som har prioriterats under deras uppväxt. Ostabil barndom med kringflackande föräldrar som levt som nomader. Jag tar på mig det.

Det finns så mycket jag ångrar. Beslut som togs utan någon som helst eftertanke på vilka konsekvenserna skulle bli. Det är inget jag kan göra någonting åt nu. Det tillhör det förflutna.
Men jag har aldrig ångrat mina barn. Dessa fantastiska ungar.

Jag lever i nuet. Ett stabilt liv med en sambo som jag älskar och som jag tänker tillbringa resten av mitt liv tillsammans med.
Våran kärlek till varandra hoppas jag smittar av sig till mina barn. Att deras framtida barn ska växa upp med stabilitet, trygghet och traditioner som dom själva upplever just nu i deras liv.

Jag vill säga till mina barn att det gör inget om ni inte grattar mig idag. Det bästa som kan hända idag är att ni kommer hem!

Älskar er!




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tankar i en nybörjares huvud.

Hemkörd bastard.......

Träning pågår!