torsdag 28 november 2013

Minnen

Att minnas enstaka händelser från sin barndom. Alla dessa lyckliga och ibland sorgliga minnen ploppar upp ibland när man minst anar det. Kanske ser man något i sin vardag som frambringar dessa inre syner från en svunnen tid. Kanske sitter du i bilen och plötsligt sitter du med ett leende på läpparna medan du rattar vidare på asfaltsormen bland skog och ängar. Kanske är det ett minne från en vistelse på kusten. Bara en vecka av sommarlovet men just den veckan med kalasväder minns du som om den vore speciell och varade en evighet.

Jag har många minnen från barndomen. Mest trevliga och jag känner mig rik på upplevelser.
Med detta i bakhuvudet får jag en klump i magen. Mina barn. Hur kommer dom att minnas sin trassliga uppväxt. Får en liten ångestattack när jag tänker på det. Det känns som om jag har svikit dom på minnen och upplevelser. Kanske dom aldrig får det där plötsliga leendet på väg till jobbet i framtiden. Då får jag ta på mig skulden för det. Det enda jag kan göra nu, när livet har tagit en annan vändning för mig och barnen är att ge dom härliga minnen som förhoppningsvis etsar sig fast för all framtid. Det som har varit kan jag inte ändra på. Vårt liv börjar nu.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar