Lillsnigels tortyr!

Dom sista kilometrarna känns som flera mil.
Hemlängtan. 
Längtan efter middag tillsammans med familjen. Längtan efter Marias äpplepaj!

Kön efter den polska långtradaren som knappt håller ihop växer för varje reflexstolpe som passeras. 

Faan! Jag kommer ju aldrig hem!

Mörkret sveper in från öster och lägger sin dystra slöja över landskapet. 
Måtte det bli lite skattepengar över till utbyggnaden av 45an snart!

Känner tröttheten krypa på. Som grenar, tyngda av den första riktigt tunga blötsnön, hänger ögonlocken och jag drar på lite Sisuradio för att hålla mig vaken. 

Gött! Hemma!

Parkerar limousinen i garaget. Bara några steg kvar nu tills jag får ta del av det lugn som jag väntat på ska omfamna mig så fort jag stänger portarna till hemmets trygga borg. 

MY ASS!!

Lillsnigel far omkring som ett torrt skinn i Marias högklackade stövlar så det låter som om hela Akademien för stepdance hade årsmöte i vårat vardagsrum! 
Maria har fullt sjå med maten. 
Mellansnigel och storsnigel med kompis gör entré med pizzor. Högljudda tonåringar med röster, präglade av målbrott så det låter som om dom käkat helium!
Till allt detta oljud ljuder tonerna av Hello Kitty med alldeles för hög volym!

Jävlar!! Släpp ut mig!!!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Är vi alla alkoholister?

Hemkörd bastard.......

Tankar i en nybörjares huvud.