söndag 26 augusti 2012

Känner mig som det största svinet som finns!

Har idag gjort något som jag aldrig trodde jag skulle göra. Nekat mitt barn att bo hos mig.
För drygt fyra år sedan flyttade jag och min dåvarande sambo tillika mor till mina barn isär. Ett stormigt förhållande som var dömt att misslyckas tog slut. Inga "hard feelings" utan det var det bästa för oss alla.
Den största pojken ville bo kvar hos mig och naturligtvis fick han det. Dom två andra, lillan 2 månader och mellangrabben hakade på morsan.
Mamman hade haft det svårt med sig själv en längre tid och efter ca två år efter separationen kom vi överens om att alla tre skulle bo hos mig permanent och varannan helg hos henne.
Ska tillägga att under den här tiden flyttade dom 2-3 gånger. Mellanpojken bytte skola inför varje läsår.
Jag träffade min nuvarande sambo ett par tre månader efter separationen. När svärmor gick bort för två år sedan så beslöt vi att flytta ihop i den lägenheten som ärvdes av min sambo. Jag tog mina tre "sniglar och flyttade.
Allt var frid och fröjd tills för precis ett år sedan. Ett par dagar in i höstterminen släppte exet och mellanpojken bomben. Han vill flytta hem till mamma. Faan! Jag blev skitledsen. Men mjukis som jag är lät jag han få som han ville. Man tror att gräset är grönare på andra sidan sa jag till honom.
Han upplevde helgerna hos sin mamma som underbara. Ledigt från skolan, extra god mat, inga krav. Hos mig var det vardag. Läxor, tidigt i säng, fritids mm.
Jag förklarade att det kommer bli samma visa efter ett tag hos mamma men han lyssnade inte på det örat. Han hade redan bestämt sig.
Mellansnigel
Detta är ett år sedan. Nu är det samma sak. Han vill flytta hem till mig.
Jag har pratat och ältat detta med min sambo och min andra son som bor här. Jag måste ta hänsyn till honom oxå. Mellanpojken har gått en vecka i femte klass. Det skulle bli femte gången han byter skola.
Känner spontant att jag inte kan tillåta det. I sjunde klass måste han byta till en skola i stan och jag tycker att det kan bli en naturlig flytt då eftersom jag bor 10 min från skolan. Tog upp detta svåra med honom idag och jag hatar att se honom så ledsen. Visst! Han får flytta hit direkt. Vill inget hellre men han måste lära sig att ta konsekvensen av sina beslut.
Så därför sitter jag här nu och skriver av mig. Har gråtit en skvätt. Känner mig som det största svinet i världen. Innerst inne vet jag att jag gör rätt. Jag måste vara stark. Inte så lätt när man ser en elvaåring med rödgråtna ögon som känner sig sviken av den som ska älska honom mest i hela världen.

Faan!

söndag 19 augusti 2012

I fablernas värld!

Satt med sambo och granne vid köksbordet över en kopp kaffe.
Vet inte hur vi kom in på det men jag berättade när sniglarna var små.
Jag och exet skulle iväg för att handla. Mellansnigel var så liten så han fick följa med. Kvar hemma, sittandes i soffan spelandes x-box lämnades Storsnigel och exets son från ett tidigare förhållande. Pojkarna var vid denna tiden ca 7 och tolv år gamla.
Vi var borta max 30 minuter.
När jag öppnar ytterdörren till lägenheten så fullständigt bolmar det ut rök!
WTF!
Jag börjar ropa på pojkarna och rusar in! Paniken och känslan att det värsta har hänt målar upp bilder i sinnet.
Inget svar!
Jag ser absolut ingenting.
Efter att ha plöjt genom röken i hallen kommer jag till vardagsrummet. Röken är inte lika tät och jag ser flimret från tvn. I ljuset från skärmen ser jag två gestalter. Den ene med näsan ca två decimeter från tvn. Den andre står upp och viftar febrilt bort röken som blir allt tätare framför näsan på dom!

-Va faan håller ni på med?!
-ser ni inte att hela skiten håller på att brinna ner?!

-Ehh jo vi tyckte vi såg lite dåligt.

-Fattar ni inte att ni kunde ha dött?!

Det senare fick jag inget svar på. En kaffeburk i plast stod på spisen. Någon av dom hade vridit på plattan.
Det började aldrig att brinna men jävlar vilken rökutveckling!

Den gången hade vi tur. Vill inte tänka på vad som kunnat hända. Snacka om att vara i fablernas värld! Jävla tvspel.

Japp. Det var det. Ännu en liten berättelse. Och jag lovar, det finns mer!

lördag 18 augusti 2012

Nya verktyg!

Som många av er vet så har jag ju bytt yrke. Från snickare till hissmontör. Med denna lilla växling av spår i livet så var det en hel del annat som oxå byttes ut. Typ hela vektygsuppsättningen!
Dom senaste fyra åren fimpade jag snickarbältet till förmån för västen. Minskad belastning på höfterna som största vinsten. Sedan hasar ju inte byxorna ner i knävecken heller. (finns det brallor med röv i?)
Jag kunde hitta allt i fickorna med förbundna ögon, hörselkåpor för öronen och i kolmörker!
Nu är det andra verktyg som gäller. Mest fasta nycklar och mutterknack! 
Min gamla fina svarta snickarväst fick jag inte ha på mig på det nya jobbet. Där måste man ha "varsel" på överkroppen. Tur att det finns västar av den typen!
Så nu är jag lycklig ägare av en självlysande väst med massor av fickor!
Problemet är att jag inte har hittat rätt plats än för mina verktyg. Men det har blivit bättre. Tror att allt faller på plats efter ett tag.

Den här killen har inga problem med verktygsförvaring iallafall!

torsdag 16 augusti 2012

Lyckliga barn!

Under större delen av sommaren har sniglarna (mina barn) bott hemma hos sin mamma. Vi hade sammanlagt tre veckor tillsammans. Det blev inte mycket gjort. Moder natur fick ett hjärnsläpp och vattnade fel ände av världen.
Så pga av den sinnesförvirringen blev det mest spontana dagsutflykter till diverse resmål.
Måste ändå säga att vi är nöjda med semestern.
Nu har verkligheten kommit ikapp och sniglarnas lov börjar ebba ut.
Lillsnigel har börjat på dagis igen och är snart inne i rutinerna.
Tycker mig se att hon trivs med detta. Trots att hon gör mig sällskap tidigt i ottan och tömmer hela sin energireserv tillsammans med dom andra "småligisterna" på dagis under dagen, så ser hon lycklig ut i ögonen. Det gjorde hon naturligtvis under sommaren oxå men det finns något mer nu.
Tror rutiner är viktigt för barn. Hon vet vad som gäller. Visst gnälls det ibland men hon ger upp ganska snart. Skönt att vi började tidigt med att låta hon få som hon vill, på våra villkor.
Dom två större sniglarna är väl inte riktigt lika nöjda med tillvaron. Den ena börjar femman, den andre åttan. Dom har varit som "torra skinn" hela sommaren. Kompisar, stan, stranden mm.
Nu börjar skolan och det vet ni ju vad vi tyckte om det! ;-)
Men jag tror att mina barn har det bra. Nöjda med tillvaron.
Tycker mig se det i deras ögon.
Lyckliga barn!

söndag 12 augusti 2012

Mosskriget!

Det finns dom som påstår att mossa växer långsamt.
Jag skulle vilja påstå att det beror på vad man jämför med.

Om man jämför med pitten på en fjortis som sitter på pojkrummet med Elloskatalogen i knät och spanar på damunderkläder så växer mossa otroligt sakta.

Men om man jämför med den tiden man har att lägga ner på mosskriget så växer mossan otroligt fort.
Det blir mest några sporadiska småstrider på flankerna.
Funderar på att lägga ner alla resurser på ett stort, avgörande slag nästa vår.
En kraftansträngning som mossan mellan trädgårdsplattorna aldrig någonsin sett maken till.

Jag gräver upp skiten och bygger en träaltan!
Va sa du nu? Mossjävel!!

Mooaahaaa!!

lördag 11 augusti 2012

Nytt jobb.

Har inte gått upp än.
Sambon skramlar i köket och jag ligger och tänker på veckan som gått.
Första veckan på det nya jobbet.
Har ju turen att få jobba med ett gäng dårar som skojar och aldrig verkar deppa ner sig. Där passar jag perfekt.
Själva arbetsuppgiften består ju i att montera hissar.
Man kan säga att det kommer en gigantisk Mecano-låda.
Bara att skruva ihop i rätt ordning.
Ofta är det nolltolerans som gäller. Alltså väldigt liten eller ingen felmarginal alls.
Som snickare var det mer: -Får det inte slå på en "tum" så går jag hem. Typ.

Två lasrar står i botten på schaktet. En vid varje gejder. På gejdrarna har man sedan "sikten" som laserstrålen går igenom. Häftigt som tusan.

Jag är väldigt nöjd med första veckan. Ett jobb som jag kan trivas med.
Om det blir till pension får tiden utvisa!

lördag 4 augusti 2012

Hästsport som OS-gren.

Varför är hästsport med i OS?
Är det att tävla på lika villkor?

Tycker man kan jämföra det med motorsport. Det hänger lite för mycket på redskapet tycker jag. Visst krävs det skills för att styra men en punktering kan sätta stopp för eventuell seger.

Om alla hade kört samma bil så är det inget snack. Bästa föraren vinner.

Trav, hundkapplöpning, kaninhoppning och agility är ju precis samma sak. Det gäller att träna hårt. Lära djuret. Det krävs många timmar av hård träning.
Men i slutändan är det djuret som gör jobbet och förtjänar medalj.