tisdag 28 februari 2012

Terroristen i Dals Rostock

Jag har ju berättat om mellansnigel, han som gett upphov till att min barn kallas för sniglarna.
Det är inte det enda han gjort. Det är en väldigt uppfinningsrik liten gosse ska ni veta.

Under dom få åren som han har kunnat vara verksam med den ädla konsten att göra bus så är det speciellt ett tillfälle som även jag tycker är riktigt roligt.

Under en period, när mellansnigel var ca 6-7 bodde vi i ett litet samhälle som heter Dals Rostock.

Det är mest känt för sin fina örtagård där det finns gamla medicinalväxter som man kan köpa.
Det finns även en brunn med anor från 1700-talet. Då började socitetsfolk från hela riket komma för att “dricka brunn”.
Brunnen finns kvar än idag och det kommer fortfarande folk för att dricka detta hälsobringande vatten.
Brunnen ligger inne i ett litet vitt lusthus som det lokala byalaget stolt har rest. Där inne lyfter man bara på ett lock så ser man hur vattnet porlar fram under sina fötter.

Det är nu som Mellansnigel kommer in i bilden.

Han och hans två kumpaner kommer på den briljanta iden att kanske ska vi ta en sån där grön soptunna och hälla ut i brunnen!

-Jaa det gör vi!!

Mycket riktigt! Dom tre musketörerna springer och hämtar en proppfull tunna som dom rullar in i lusthuset, öppnar locket och tömmer hela skiten rätt ner i brunnen!

Vad jag vet så kom ingen på dom. Och tur var väl det! Det låg pensionärer i lusthuset i flera dagar och plockade sopor!

Ett riktigt pojkstreck kan man säga!

söndag 26 februari 2012

En liten flicka lämnar sina nappar.

Slaget är vunnet! Men inte kriget.


Igår kväll hängde Lillsnigel ut dom återstående två, av den en gång fullständigt makalösa samling nappar hon haft i sin ägo dom senaste fyra åren.
Hon och sambon gick ut.
Hand i hand.
Lillsnigel bärandes på en liten prinsesspåse.
Två nappar, båda i olika nyanser av rosa, ligger ensamma längst ner i den lilla påsen.

Dom går och pratar om att bli stor, växa upp och lämna saker bakom sig.
Dom tar varvet runt huset och kommer fram till våran altan.
Vid den nu tomma spaljén, där Klematisen brukar blomma så vackert hänger Lillsnigel upp sin lilla påse och tar ett sista farväl av det som varit hennes trygghet när John Blund knackat försiktigt på hennes små trötta ögon.
Ett sista hejdå till det som varit en tröst när hon varit ledsen.
Samtalet fortsätter när ceremonin är över och den långsamma promenaden tillbaka närmar sig slutet. Hela tiden nickar Lillsnigel förstående och säger -jag är stor tjej nu.
Medans mina älsklingar gick runt huset bytte jag, i skydd av mörkret ut prinsesspåsen mot en annan med lite paket i.
När Lillsnigel kom in gick hon fram till altandörren och tittade ut.
Mörkret gjorde att hon inte såg riktigt men kanske att påsen såg lite konstig ut!
Hon sprang ut och hämtade in den.

Naturligtvis blev hon glad för hopprepet, småkatterna och hårspännen. Napparna fanns inte i hennes tankar då.
Men när vällingen var uppdrucken och det var läggdags kom verkligheten ifatt och bonkade brutalt på den lilla tösen.

-vad har jag gjort!?
-var är mina nappar!?
-jag behöver dom NU!

Stackars Lillsnigel somnade gråtandes.
Phu! Vi vann det slaget.
I morse var hon mäkta stolt att hon har sovit utan napp minsann!
Vi får se om hon orkar mobilisera krafter ikväll för ett nytt slag.
Detta kriget tänker vi vinna!

torsdag 16 februari 2012

Prinsessan.

Lillsnigel som är fyra sitter med min sambo och pratar om kärlek.

Sambon ställer frågan om någon är kär i henne.
Hon svarar: - Ja..men då måste man ha klänning.
Så blev hon generad och tittade bort.

He he....tyckte det var gulligt.

onsdag 15 februari 2012

Teknik?

Vad ska man ha för prylar hemma?

Vi står inför en totalrenovering av lägenheten. Tanken är att vi också i samband med den ska köpa ny teknik. Tv, datorer, hifi, you name it!

När det gäller datorer så ska vi ha en stationär inne på "kontoret". Inne i vardagsrummet, vid tvn ska vi ha en som mediacentral för video mm. Utöver det räcker det nog med en surfplatta för att bli lite mobil.
Har kollat på imac för kontoret, macmini i vardagsrummet. Sambon är noga med design och tycker Apples grejer är snygga. Jag säger inte emot för dom är läckra.

Har ni några tips eller idéer för det smarta hemmet?


tisdag 14 februari 2012

Snigelätar'n!

Här är han!

Anledningen till att mina barn kallas för sniglar!

Vi hade flyttat till Småland. Alfred var bara 2-3 månader när vi flyttade för jobbets skull.
Jag hade fått anställning på Skanska i Växjö.

Vi hyrde ett litet rött hus med vita knutar i ett litet samhälle som heter Torne.
En mysig liten by som ligger ca 3 mil söder om Växjö.

Sommaren året efter flytten hade Alfred hunnit fylla ett. Ett riktigt energiknippe! Än i dag är väldigt rastlös av sig.
Nå väl, jag sitter på verandan och ser på min son som leker på tomten.
Plötsligt ställer han sig upp och börjar, på vingliga ben, gå mot mig.
Han håller något i händerna men jag kan inte se vad det är.

Efter några meter då han kommit närmre så ser jag att han har något i munnen också. Han tuggar febrilt på något och jag reser mig upp och springer till undsättning!
I mina älgakliv uppfattar jag något svart i hans ena hand.
Jag kommer fram och han håller stolt fram två svarta skogssniglar.

Nu är jag mer intresserad av vad han har i sin mun och säger till honom att spotta! Handen som jag håller under hans lilla haka blir fylld av en svart-grå sörja!

FY FAAN!!

Han har käkat en snigel! En stor, svart, kladdig snigel!

Jag slängde det som var kvar av den stackars snigeln. Tarmar blandat med snigelhud med bitmärken.
Torkade av handen i gräset och tog den lilla fransosen under armen och sprang in på toaletten för att skölja hans mun.

Än i dag, nästan tio år senare kan jag få kväljningar bara jag tänker på händelsen.

Såja! Nu har ni svaret på varför jag kallar mina barn för sniglar!