Känner mig som det största svinet som finns!

Har idag gjort något som jag aldrig trodde jag skulle göra. Nekat mitt barn att bo hos mig.
För drygt fyra år sedan flyttade jag och min dåvarande sambo tillika mor till mina barn isär. Ett stormigt förhållande som var dömt att misslyckas tog slut. Inga "hard feelings" utan det var det bästa för oss alla.
Den största pojken ville bo kvar hos mig och naturligtvis fick han det. Dom två andra, lillan 2 månader och mellangrabben hakade på morsan.
Mamman hade haft det svårt med sig själv en längre tid och efter ca två år efter separationen kom vi överens om att alla tre skulle bo hos mig permanent och varannan helg hos henne.
Ska tillägga att under den här tiden flyttade dom 2-3 gånger. Mellanpojken bytte skola inför varje läsår.
Jag träffade min nuvarande sambo ett par tre månader efter separationen. När svärmor gick bort för två år sedan så beslöt vi att flytta ihop i den lägenheten som ärvdes av min sambo. Jag tog mina tre "sniglar och flyttade.
Allt var frid och fröjd tills för precis ett år sedan. Ett par dagar in i höstterminen släppte exet och mellanpojken bomben. Han vill flytta hem till mamma. Faan! Jag blev skitledsen. Men mjukis som jag är lät jag han få som han ville. Man tror att gräset är grönare på andra sidan sa jag till honom.
Han upplevde helgerna hos sin mamma som underbara. Ledigt från skolan, extra god mat, inga krav. Hos mig var det vardag. Läxor, tidigt i säng, fritids mm.
Jag förklarade att det kommer bli samma visa efter ett tag hos mamma men han lyssnade inte på det örat. Han hade redan bestämt sig.
Mellansnigel
Detta är ett år sedan. Nu är det samma sak. Han vill flytta hem till mig.
Jag har pratat och ältat detta med min sambo och min andra son som bor här. Jag måste ta hänsyn till honom oxå. Mellanpojken har gått en vecka i femte klass. Det skulle bli femte gången han byter skola.
Känner spontant att jag inte kan tillåta det. I sjunde klass måste han byta till en skola i stan och jag tycker att det kan bli en naturlig flytt då eftersom jag bor 10 min från skolan. Tog upp detta svåra med honom idag och jag hatar att se honom så ledsen. Visst! Han får flytta hit direkt. Vill inget hellre men han måste lära sig att ta konsekvensen av sina beslut.
Så därför sitter jag här nu och skriver av mig. Har gråtit en skvätt. Känner mig som det största svinet i världen. Innerst inne vet jag att jag gör rätt. Jag måste vara stark. Inte så lätt när man ser en elvaåring med rödgråtna ögon som känner sig sviken av den som ska älska honom mest i hela världen.

Faan!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Är vi alla alkoholister?

Tankar i en nybörjares huvud.

Hemkörd bastard.......