onsdag 17 januari 2018

En bättre människa.

I en av mina svåraste stunder tvingas jag ut i det okristligt ruggiga väder. Lillsnigel ska åka skridskor med skolan och det krävs vissa förnödenheter. Att skolan inte är gratis är uppenbart men det tänker jag inte prata om nu.

Jag tar min mansförkylning och åker tillsammans med lillsningel till affären. Människorna hukar sig i sina vinterjackor, halsdukar och mössor när Kung Bore sveper sin kalla mantel över dem.

Det sitter en tiggarflicka utanför affären. Insvept i filtar och med ett par gamla stickade fingervantar på händerna hälsar hon glatt på alla som stressar in och ut ur affären. Svaren uteblir. Oftast bemödar dem henne inte ens med en blick. Hon ser så liten ut. Endast två, tre år äldre än min dotter som fyller tio i februari. Liv hälsar tillbaka och släpar med blicken tills flickan är utom synhåll.

-Pappa, hon måste frysa. Varför sitter hon där? Vilken skola går hon i?

Frågorna är många och jag förklarar så gott jag kan. Dottern ser fundersam ut.

Efter uträttat ärende plockar vi ihop varorna från bandet och lägger dem i en påse. Liv tar då en Wasa Sandwich, en knäckemacka med fyllning, och frågar om hon får ge den till flickan som sitter utanför. ”Självklart”, säger jag.

Vi går ut ur affären och Liv går fram till flickan. ”Varsågod” säger hon och sträcker fram det lilla prasslande paketet.
Flickan skiner upp. Hon reser sig upp från tidningspappret, filtarna rasar ner på den iskalla asfalten. Med utsträckta armar ger hon Liv en kram. ”Tack, tack” upprepar hon på knagglig svenska.

Jag kan inte låta bli vända mig om när jag och Liv är på väg till bilen. Den lilla tiggarflickan synar paketet med lyster i ögonen. Innan jag vet ordet av så har hon öppnat det och tar en tugga. Hon vinkar åt mig och niger ett tack.

-Pappa, det där kändes bra. Bra i hjärtat.

På vägen hem gråter jag för mig själv. Jag är så otroligt stolt så jag nästan spricker. Min lilla tös har visat prov på stor medmänsklighet och gjort något väldigt fint för en människa som har det sämre.
Och om jag berättade för henne om mina känslor? Japp, hela vägen hem.


fredag 8 december 2017

Låttexter!

Vad är det för texter som förgyller dagens populärmusik?
Jag är själv ingen större analytiker av låttexter eftersom jag bryr mig mer om musiken. En bra låt med kass eller oförståelig text är lättare att lyssna på än en text, ackompanjerad av usel musik.
Musik är något högst personligt. Det som låter fantastiskt i mina öron kanske är helt ohörbart i dina.
Texter är något mer greppbart. Den "låter" lika för alla.
Dagens populärmusik strömmar konstant i mina hörselkåpor under dagtid.
Kroppefjäll i Dalsland skärmar effektivt av FM-bandet och lägger min arbetsplats i en mycket mörk radioskugga. Vi får hålla tillgodo med Public service. Mitt val faller oftast på P3. Där älskar de “ny” musik.
Under mina arbetspass kan jag inte låta bli att lyssna på dessa nya låtar. Vad vill artisten säga med sina texter? Musiken lämnar oftast, enligt min smak, mycket övrigt att önska.

Jag tänker ta de mest spelade låtarna i Sveriges Radios P3 och översätta dessa till svenska.
Resultatet kommer att överraska er. Jag lovar!
För enkelhetens skull har jag översatt texten i Google Translate och låtit den vara precis som Google vill med vissa undantag.

Vi börjar med en låt som spelas flera gånger om dagen.

“Raingurl” med Yaeji

Varje vecka har jag samma tanke
Vad händer om det bara är jag
Som om en film slutar
Så riktigt som det kan vara
Alla kvävda minnen
Där kan jag inte bara se
I ett rum utan fönster
När jag är fri

Mamma Ryssland i min kopp
Och mina glasögon dyker upp
Åh ja hej hund hej vad händer
Åh ja hej hund hej vad händer
När de svettiga väggarna är bangin '
Jag knullar inte med familjeplanering
Gör det regnflicka, gör det regn

Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn

Varje vecka har jag samma tanke
Vad händer om det bara är jag
Som om en film slutar
Så riktigt som det kan vara
Alla kvävda minnen
Där kan jag inte bara se
I ett rum utan fönster
När jag är fri

Mamma Ryssland i min kopp
Och mina glasögon dyker upp
Åh ja hej hund hej vad händer
Åh ja hej hund hej vad händer
När de svettiga väggarna är bangin '
Jag knullar inte med familjeplanering
Gör det regnflicka, gör det regn

Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Mamma Ryssland i min kopp
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn

Stilla kvar på samma ställe
Ingen kan verkligen hitta mig
Rummet utan fönster är begränsat
Men "när jag är fri" definierar jag mig

Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Mamma Ryssland i min kopp
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn
Gör det regnflicka, gör det regn


måndag 27 november 2017

Linux, för vem?

Jag har i många år varit en hängiven användare av Linux. Det är gratis, virusfritt och det speedar upp datorn. I begynnelsen var Linux ett helt omöjligt system för oss som är födda med stora händer som lämpar sig mer för hårt, praktiskt arbete än att knacka kod i en terminal. På senare år har detta ändrat sig och Linuxsystem är idag precis lika enkla om inte enklare att hantera än Windows. Allt fungerar oftast smärtfritt “out of the box”.

Men vem är det då som ska använda Linux?

Skolan är det första jag tänker på. Det är ett gratis system som vem som helst får ladda ner och använda. Inga dyra licenser att betala. Här har kommuner hundratusentals kronor att spara.

För den “vanliga” användaren är jag dock tveksam till att Linux, Windows eller Apples OSX för den delen är nödvändigt överhuvudtaget.

Jag tänker i detta resonemang använda min blivande fru Maria som referens. Hon har genom den smarta telefonens inträde blivit helt fri från behovet av en Pc. Surfa på internet, bankärenden, fotografera, redigera, facebook, anteckna, mail, chat, handla och mycket mer sköter hon på ett mycket effektivt sätt med sin mobiltelefon.
Det är så som jag tror att större delen av befolkningen sköter sin digitala vardag. Att sälja in en pc till henne hade varit som att försöka sälja sand i Sahara. Helt meningslöst.

Mitt digitala liv ser lite annorlunda ut än Marias. Jag skriver mycket. Ett tangentbord underlättar det och jag kan inte tänka mig ett liv utan dator.

Jag har länge varit ett fan av Googles tjänster. Google Drive, Google Foto och Google Dokument är de tjänster som jag använder mig av mest. Som ni kanske vet så ligger dessa i molnet. Endast en webbläsare behövs för att få ta del av dessa enkla men funktionella tjänster.
När jag hade tröttnat på att krångla med min Macbook så blåste jag den ren och tryckte in en Linuxdist istället. Efter ett tags användande så kom jag på mig själv med att jag endast använde webbläsaren och Googles tjänster iallafall.
Vad ska jag med en traditionell dator till?

Sagt och gjort, en Chromebook inhandlades. Den gamla Macen såldes till min son för en billig penning och jag har väl aldrig varit så nöjd som jag är nu. Jag har haft några återfall men det verkar som om att det är här jag kommer att landa. I Googles ekosystem.

Linux är fruktansvärt bra. Inget snack om det. Men du måste vara en liten nörd och gilla det där med datorer. För den “vanliga” användaren finns det inget behov av en pc. Det räcker gott med en smart telefon eller surfplatta. Det går ju även att skriva ut dokument och bilder från dessa.

Att jag har fallit så hårt för Chromebook är enkelheten. Allt jag gör laddas upp Google Drive och synkas med min telefon. Jag gör färdigt mina foton, skapar album och laddar sedan hem dem till en extern hårddisk som en extra backup. Även mina texter landar i den där hårddisken. Mycket enklare kan det inte bli.
Något som är värt att nämna är även batteritiden i en Chromebook. Där får en “vanlig” laptop svårt att hävda sig. Med mitt användande så har jag lätt över 12 timmars batteritid. Inte dåligt med tanke på att den kostade 1/3 av vad min Macbook gick på.

Frågan om för vem är Linux så är det inte för den “vanliga” digitala konsumenten iallafall.

Mvh Ade.

Min Cromebook Acer R13