Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Nära döden, på ett roligt sätt.

Lördagen den 16 September kommer att gå till historien som den dag då två av mina barn hittills varit närmast att ta sin gamle far av daga. Det var även den dagen då jag insåg att jag inte var den man jag en gång var. Tidens tand har gett mig än det ena och än det andra. Jag skulle behöva en rejäl rotfyllning hela jag. Eller kanske stelopereras……..nää……..det känns redan som om jag vore det. Sådan här träningsvärk har jag inte haft sedan jag lyfte altaner och välte träd i min ungdom.

Min dotter, några känner henne som Liv men går numer under namnet “kommendoran”, har länge och väl tjatat om något ställe som heter Hop n pop. Det är en inrättning där man kan ha roligt. Det roliga innebär att studsa i 60 minuter. Det finns studsmattor i alla storlekar. Man kan klättra på väggar, kasta basketbollar och……..studsa.

Mina barn har begåvats med enorm kroppskontroll. Vem de har fått det ifrån låter jag vara osagt. Men från mig är det inte! Det visade sig ganska så snart.

Efter ett påtvingat köp av …
Nya inlägg

Låna och lev, eller spara och dö?

Varför är det så viktigt för vissa att husvagnen är kontant betald? Om 11 år så är min nya vagn också betald. Visserligen inte kontant men jag har slitit och släpat för pengarna lika hårt som den som sparat.
Jag har inte haft möjlighet att spara tusentals kronor varje månad för att kunna köpa den vagnen vi ville ha innan barnen var födda. Det är först nu som ekonomin har stabiliserats och möjligheten finns. Något sent med tanke på att endast två barn bor kvar hemma och en av dem är 17 och måttligt intresserad av att följa med. Men dottern på nio är överförtjust! Hon har en väska packad “stand by” i fall att. Det är så verkligheten ser ut iallafall.
Om jag skulle börja spara pengar till husvagn i detta nu, när den gröna kvisten växer sig allt starkare, så hade ju även min dotter flytt fältet när tiden var inne för att hämta vagnen. Jag hade närmat mig 60 och husbil kanske hade varit ett bättre alternativ. Men då hade jag nog fått spara ett årtionde till och endast mina barnbarn hade fått …

“De tjänar minst i din kommun”!

Ni har alla sett löpsedlarna. Ni har alla läst förstasidans rubriker på kvällstidningarna när ni står i kön till kassan i den lokala butiken.
“De tjänar mest i din kommun!”
Varför hängs dessa ut i pressen? Varför vill media berätta för oss att han eller hon och för all del hen tjänar mest pengar i min kommun där jag bor? Det skiter väl jag i! Det som är viktigare för mig är vad jag själv har i plånboken.
Finns det någon agenda bakom dessa avslöjanden? Ge dessa höginkomsttagare dåligt samvete för att de har lyckats? Väcka misstro bland arbetarklassen? Avundsjuka? Eller är det bara ett roligt inslag som säljer lösnummer?
Genom att publicera dessa siffror, väcks kämparglöden hos folk? Drabbas de som inte finns med på listorna av ett akut “jävlaranamma” och ett driv för att ge sig fan på att i nästa publicerad lista, “-då jävlar ska jag stå högst upp”?
Om detta är tanken med “De tjänar mest i din kommun”-listorna så tror inte jag att det kommer att fungera.
Kanske en tvärtomlista? “De tjänar mi…

Storsnigel has left the building.

Förr eller senare händer det. Barnen växer upp till små vuxna individer som får ta körkort, rösta i riksdagsvalet och förhoppningsvis skaffar de ett jobb efter avslutad skolgång. Många av dessa nya vuxna längtar till att få klara sig på egen hand och skaffar ett eget litet skyffe och där är enligt mig mitt jobb som uppfostrande förälder finito. My job is done! Att som ung vuxen fortsätta att parasitera på sina hårt arbetande föräldrar kan i längden vara ödesdigert för kaxiga, vuxna wannabies som tror sig veta allt om världen bara för att de har stått på ett studentflak som har åkt två varv runt torget. Risken är stor att dessa i sinom tid blir utsparkade.
Storsnigel tillhör de som tog chansen att starta ett eget liv i egen bostad så fort studentmössan hamnade på hatthyllan. En liten stuga på landet med allt som behövs. Ca 15 minuter från stan.
Jag är inte ledsen. Jag är glad för hans skull. Han ligger inte längre i startgroparna. Startskottet har gått och han är mitt inne i loppet.
Sakn…

Semestersummering 2017!

Nu när semestern är till ända och hösten snart tar sin början så är det på sin plats med en liten nätt summering av familjens göromål dessa intensiva veckor, fyra till antalet, som i folkmun kallas för semester.

Dagarna i de första två veckorna avverkades i snabb takt. Dagsturer, museum, fika på stan mm. Laguppställningen under dessa dagar haltade något. På grund av vissa olyckliga omständigheter så är endast en vecka av sommaren vigd åt mig och Maria. Således fick jag ensam dra runt på övriga familjemedlemmar i tre hela veckor med undantag för helgen vecka tre. Då kopplade vi på husvagnen och drog till Lidköping.
På måndagen vecka tre styrde vi kosan mot Hälsingland. 54 mil hård terräng med husvagnen bak på kroken. Vi tillbringade fyra härliga dygn tillsammans med min far och hans fru. Vi upplevde en spontant guidad tur i en kyrka med tillhörande andakt, catfight på Bolleberget, klättervägg, bad i Ljusnan (minipick och pansarpung) mm. En mycket trevlig vecka!






Då återstår endast en veck…

Recensioner.

Jag har skrivit om detta tidigare. Ändå kan jag inte sluta att uppröras över alla dessa spalter, listor och recensioner som vi hela tiden matas med. Filmer, mat, resmål mm. Allt måste recenseras. Folk tjänar pengar på detta. Att delge sin allra högst personliga åsikt till oss andra. För att jag ska ha någon som helst nytta av en recension så måste jag tycka precis som denne recensent. Annars har jag blivit lurad. “Bortkastade pengar” som min far hade sagt.
Bara för att någon tycker en sak så behöver inte det betyda att jag tycker likadant. En åsikt är inte en sanning, den är personlig.
Om någon frågar om Rambo-filmerna är bra så svarar jag -Japp, medans en nördig filmrecensent tycker att den första går an men resten är skit.
Jag läser aldrig recensioner. Aldrig. För att verkligen få reda på sanningen så måste jag testa själv. Kolla på filmen, äta maten, resa till det där stället. Först då kan jag bilda mig en egen uppfattning.
Det hela blir uppenbart när jag tänker tillbaka på senaste Eu…

42 Adetoft stämplar ut!

Bland de sista tappra släpade jag mig mot stämpelklockan och omklädningsrummet. Vi var endast ett fåtal kvar som härdade tiden ut. De flesta lämnade redan runt lunch. Det är sista fredagen innan semestern. Efter en period med relativt hög arbetsbelastning kommer fyra veckor semester som en “saving i nöden”.


Arbetskläderna hänger trötta i skåpet. Blekta av betongdamm och sågspån. Där kommer de att hänga i nästan en hel månad. De speglar lite hur jag känner mig. Trött.
Jag har inga förväntningar på denna dag efter arbetets slut. Soffan, datorn och någon film som rullar på tvn med familjen låter som den bästa planen. Maria överraskar. En öl och två skålar med smågodis står uppdukat. Lägenheten doftar nystädat och golven skiner. Jag stänger av larmet i mobilen. Likt mina arbetskläder kommer det inte att vara aktivt på länge.


Det blir ingen mat lagad i det skinande köket. Vi ska ut på restaurang. Det finns två anledningar till att fira. Dels min start på semestern men även en anledning god …