Inlägg

Recensioner.

Bild
Jag har skrivit om detta tidigare. Ändå kan jag inte sluta att uppröras över alla dessa spalter, listor och recensioner som vi hela tiden matas med. Filmer, mat, resmål mm. Allt måste recenseras. Folk tjänar pengar på detta. Att delge sin allra högst personliga åsikt till oss andra. För att jag ska ha någon som helst nytta av en recension så måste jag tycka precis som denne recensent. Annars har jag blivit lurad. “Bortkastade pengar” som min far hade sagt.
Bara för att någon tycker en sak så behöver inte det betyda att jag tycker likadant. En åsikt är inte en sanning, den är personlig.
Om någon frågar om Rambo-filmerna är bra så svarar jag -Japp, medans en nördig filmrecensent tycker att den första går an men resten är skit.
Jag läser aldrig recensioner. Aldrig. För att verkligen få reda på sanningen så måste jag testa själv. Kolla på filmen, äta maten, resa till det där stället. Först då kan jag bilda mig en egen uppfattning.
Det hela blir uppenbart när jag tänker tillbaka på senaste Eu…

42 Adetoft stämplar ut!

Bild
Bland de sista tappra släpade jag mig mot stämpelklockan och omklädningsrummet. Vi var endast ett fåtal kvar som härdade tiden ut. De flesta lämnade redan runt lunch. Det är sista fredagen innan semestern. Efter en period med relativt hög arbetsbelastning kommer fyra veckor semester som en “saving i nöden”.


Arbetskläderna hänger trötta i skåpet. Blekta av betongdamm och sågspån. Där kommer de att hänga i nästan en hel månad. De speglar lite hur jag känner mig. Trött.
Jag har inga förväntningar på denna dag efter arbetets slut. Soffan, datorn och någon film som rullar på tvn med familjen låter som den bästa planen. Maria överraskar. En öl och två skålar med smågodis står uppdukat. Lägenheten doftar nystädat och golven skiner. Jag stänger av larmet i mobilen. Likt mina arbetskläder kommer det inte att vara aktivt på länge.


Det blir ingen mat lagad i det skinande köket. Vi ska ut på restaurang. Det finns två anledningar till att fira. Dels min start på semestern men även en anledning god …

Biljardmatchen.

Bild
Sakta trängde jag mig ner för trappan. Vissa satt, andra stod. En del hängde över räcket för att se. Trappan var full med folk.
Peter samlade ihop biljardbollarna och lade dem i triangeln. Det var han som skulle spränga. Jag fick upp min tvådelade biljardkö ur det svarta fodralet i skinnimitation och med röd sammet på insidan. Medans jag saxade ner bland förväntansfulla ungdomar, noga med var jag satte ner mina trefärgade låga Converse för att undvika att trampa någon på fingrarna, skruvade jag ihop kön. Precis när jag satte ner foten på sista trappsteget brände Peter iväg sin stöt.
Med en smäll exploderade den fint upplagda triangeln som en nyårsraket. Färgglada bollar dansar runt på det bleka gröna bordet i hög fart för att efter några sekunder stanna upp och lägga sig till ett taktiskt skådespel. Den svarta bollen, nummer åtta, studsar och rullar. Den verkar inte vilja stanna. Den rullar…….rakt mot hörnet närmast akvariet. Sorlet lägger sig. Det blir knäpptyst!  
Bollen rullar som i …

Är vi alla alkoholister?

Bild
Det märks att det är helg. För mig är det tröttheten som slår till. Jag är alltid tröttare på fredag eftermiddag än någon annan dag. Piggast är jag naturligtvis på måndag morgon. Jag tillhör ju den lilla skara som verkligen vilar under helgen.
Mina sociala flöden svämmar över av bilder på fulla vinglas, kylskåp fyllda med “fulöl”. Stämningen är hög.

Män postar bilder på tända grillar med fokus på en öppnad burk öl av den importerade sorten. Till denna grillbild finns en text där det beskrivs hur viktig den där ölen är. 

Kvinnor postar bilder där de tillsammans med väninnor håller upp välfyllda vinglas. Även till dessa bilder på kvinnor i yngre medelåldern finns det en text som går ut på att det ska drickas vin och det är det som är viktigt för att verkligen ha kul.

Husvagnsägarna är helt i extas. Äntligen ska de ut på premiärturen till deras favoritcamping. Här hade det kunnat postats vackra vyer på omgivningarna men istället ser vi ett foto inifrån ett skumt förtält. På bordet står en…

Hemkörd bastard.......

Bild
Hör nu på go vänner så ska jag för er berätta, vad en gosse gjorde en dag i sköna mars………
Japp. Han har gjort det igen. Ni vet han som snart är längre än mig men som äger endast halva min kroppsvikt. Han som talar likadant som Håkan Hellström sjunger. Min son. Om vi hade levt under medeltiden så hade jag utan omsvep och känslor kallat honom för Bastard.
Denna berättelse tar sin början på Lördag kväll runt 22:00. Min son och hans trogna vapendragare, vi kan kalla honom för Yngve, lovade på heder och samvete att de skulle kliva in genom hemmets trygga port innan klockorna ringde midnatt. 
Jag talade med gossarna i telefon strax efter 22:00 och allt var lugnt. Eftersom min sambo hade helgtjänst och skulle släpa sig upp innan tuppen ens börjar fundera på att gala så tvagade vi oss och kröp ner bland kuddar och bolster. 
Min son brukar hålla vad han lovar och således dröjde det inte länge innan jag sjönk in i en sömn med härliga drömmar om husvagnar och tekniska prylar. 
Jag vaknade med ett ryc…

Trägen vinner!

Bild
Det vore väl själva fan om inte jag, en man med utstrålning och självförtroende som ställer självaste Zlatan i skuggan, skulle kunna ta ett enkelt foto på ett vattenfall med min systemkamera.  Jag har tidigare gått bärsärk i skogarna för att det perfekta motivet men fått återvända som en slagen hjälte med minneskortet fullt av misslyckade filer. 
Jag har den senaste tiden glidit omkring i nejden med min mobiltelefon och lekt proffs. Det är enkelt. Några knapptryckningar och min idé fastnar på skärmen. Men det är ingen sport. Men visst, det är helt okej. Det spelar ingen roll hur eller med vad du får fram ditt konstnärliga budskap. Det är väl resultatet som räknas. Men jag, som lätt nördar ner mig i olika saker, vill gärna släppa autoläget på systemkameran för att hitta en ny värld med hjälp av alla inställningar. 
Efter att ha kört min sambo till hennes jobb åkte jag helt sonika hem och hämtade kameran. Färden gick sedan till Byklevsfallet i Vargön. Igen! Det var kallt. Noll grader och e…

Den som väntar på något gott......

Bild
Nu sitter jag här igen. Tankarna far omkring i huvudet likt hormonerna hos en nyvaken tonåring. Jag tänker på att saker som vi tillåter oss själva uppleva ofta tillslut blir en del av vardagen.  Låter det flummigt?  Ja jag vet men det är värt att fundera på. Nu tar vi ett grovt exempel först och sedan bryter vi ner det till små saker. 
Tänk på när du var barn och det närmar sig din födelsedag. Det byggs upp en förväntan och en härlig känsla infinner sig i maggropen. Om du hade firat födelsedag varje dag, eller en gång i veckan så hade den känslan tillslut försvunnit. Det blir till vardagsmat.  Förstår ni hur jag tänker?  Detta gäller även småsaker som att bara äta godis på lördagar. Har du tillgång till godis varje dag så tappar du den där längtan.  Vi som är födda med endast två TV-kanaler vet hur det är att längta till tecknad film. Att sitta på mattan framför TVn när “Anslagstavlan” visades och bli häpen varje gång säger väl egentligen allt. När Lilla Sportspegeln började på måndagar och…